... för att hälsa våren välkommen

Bland annat har vi (läs husse) bytt till sommardäck på bilen.
 

Och så har vi ju bytt huvudbild/header här på bloggen, till en något mindre vinterlik.
Den nya bilden tog vi idag nere vid sjön Öran, nedanför klubben.

Vi (läs matte) vågade oss inte ut på isen idag eftersom den släpper i strandkanten och kändes lite lös.
Men det var gott att gå där nära. Snart kan vi säkert ta ett dopp igen.

På klubben var det full fart idag, massor av kompisar som var uppe och tränade.
Det tränades agility och lydnad på varenda isfri fläck på planerna.
Lillskiten tränade på framförgåendet.
Belöningen - idag köttbulle - satt spetsad i en buske i slutet på appellplanen och så promenerade de fram och tillbaka ett antal gånger. Han lär sig nog det också ska ni se.
         
                       som vanligt kan ni klicka på fotona om ni vill se dem i större format
  

Tua var också där och tränade lite medan hennes spår i skogen 'mognade'.
När det sen var dags för Tua att komma 'i mål' satt matte och Tuas husse, Weine,  där i närheten för att hjälpa till att räkna alla pinnar. Sju korta och en lång ska det vara om allt är perfekt. Och det var det! Blandade pinnar, både naturliga skogspinnar och tillsågade. Alla hade hon plockat med sig. Snabb är hon också. Lika snabb som jag - och hennes matte, Siv, lika trött som min när hon kommer i mål.

 
Tyvärr är matte fortfarande justerad efter fallet förra helgen, så något spårande kan inte jag räkna med på ett tag.
Om det inte sker på ett plant fält vill säga. Vilket i och för sig skulle vara kul - det var länge sedan jag spårade på fält.
Vi får se ... kanske på fredag.

Båse Totti och Lydia och Vilda med flock har bevisligen hittat tussilago. Vi ville försöka bräcka dem med att hitta årets första blåsippa och letade noga i solbacken på väg ner till sjön. Men vi hittade bara blad.
  

Men det dröjer nog inte så länge innan de står där i blom, blåsipporna.

I morse fick vi sällskap av vår kompis Tjockis.
Hon kom rusande efter oss i skogen och sa "Hejsan grabbar, är ni glada att se mig?"

 
Och det var vi ju. Mest Rolle förstås. 
De rusar runt som skållade råttor, Rolle och Tjockis, och jagar varandra fram och tillbaka
 

... medan jag tar det lite lugnare och ägnar mig åt att gräva efter rötter eller tugga på goda pinnar.

Och så en bild som visar hur bra Rolle är kamouflerad.
Matte ska vara glad att han är så lyhörd och lydig att han kommer när hon ropar,
för om han verkligen ville skulle han  lätt kunna smita iväg - helt osynlig.
 

I morgon är det exakt sju år sedan jag kom hit till huset.
Då såg det ut så här: