... för till 'måstena' hör ju också besök till Fårö, Sudersand och raukarna

Nu får ni bereda er på en massa bilder.
Vi börjar med Sudersand.

Sandigt värre - tur att han inte behöver tänka på sitt utseende på ett tag.

Som kattens lek med råttan ...
Varför köpa dyra leksaker när en drickyoghurtflaska fylld med sand duger lika bra?
  
Jag bara älskar att gräva i sanden - långa, djupa gropar.
   

R+R+R+Raukar
 

Efter turen på Fårö checkade vi in på Risungs för en natt.
På kvällen bjöds matte och husse på kräftor, räkor och goda pajer m.m på fina glasverandan.
En otroligt vacker kväll med solnedgång, örnar som flög lågt över fälten, rävar som raskade och mycket trevligt snack - för tvåbeningarna. Om det tyckte vi INTE. Så vi protesterade högt! Och länge! Så länge att nyinflyttade grannen i lägenheten inunder till slut ringde in och påpekade vår belägenhet. Vilket bara slutade med att vi fick sitta i bilen. Men där känner vi oss trygga, så då var vi i alla fall tysta tills de kom och hämtade oss.
Från den kvällen finns inga bildbevis.

I torsdags tog vi en liten tur söderut.
I Katthammarsvik stannade vi och badade lite, tog en glass och köpte härligt doftande rökta flundror.
     
     

Han måste prompt kissa på samma fläck som jag ...
   

I fredags lämnade matte oss killar här i Slite och drog ensam till Risungs för att kolla på lammklippning.
Full aktivitet i stallet;  tre killar klippte lamm för brinnande livet, Jane slussade lammen, Claes släppte ut dem till klipparna, Ulla sorterade ull. En av killarna är flera gånger svensk mästare i fårklippning - imponerande teknik hade de alla tre, men just han var enormt skicklig. Kul och intressant, tyckte matte.
Här följer en bildkavalkad.

Man börjar med magen. Den ullen hamnar i en särskild hög för sig - skräphögen.
Den övriga ullen sorterades också: prima ull i två enorma säckar, vit ull i en särskild hög för sig och skräpull.   
      
Till slut var alla lammen klippta.
    

När hon kom hem luktade hon lamm kan jag lova, för hon fotade inte enbart ... hon gjorde en liten arbetsinsats som ullsorterare också. Det gör hon gärna om. Kanske kan det bli ett nytt 'måste'.

Idag, lördag har vi bilat runt lite på norra ön.
Kameran glömdes dessvärre kvar hemma. Vilket var synd, för längs stenkusten på västra sidan är det ganska spektakulärt. Med mobilen fotade hon dock detta kort på oss när vi står på en klippa som svävar högt över den steniga strandkanten. Tyvärr framgår det inte riktigt hur 'svävande' den klippan faktiskt är 'IRL' - som man skriver nuförtiden.

Nu är det inte många dagar kvar på denna ö.
Varken jag eller matte längtar hem speciellt, här vill vi stanna.

Men vi ses snart!