Vi har hittat rådjurshorn, älgben, blåbär, kantareller, ett musbo och lite annat smått och gott - men inte mitt koppel med halsband. Det tappade matte i onsdags.

I onsdags skulle vi träna spår tillsammans med Tua, Madde, Andy och deras husfolk.
'Fint', tänkte matte, 'jag lägger ett högre-spår i skogen där jag ska lägga ett tävlingsspår till nästa helg då klubben har tävlingar, så kan Weine och Madde gå det. Bra att få feed-back av någon som vet exakt hur det ska vara'.
Nu är det så att matte har lagt spår  just där ett antal gånger - både lägre-, högre- och elitspår, så hon borde vara rätt säker vid det här laget. Men ni som känner matte vet att det är hon INTE.  Hon gick vilse! Ganska rejält vilse.
Men med hjälp av solen, och mobilen och vännerna i andra änden av det trådlösa systemet hittade hon så småningom ut ur skogen.

Allt blev lite försenat p.g.a detta, så när vi sen var klara med allt det andra spårandet, fikandet och uppletandet, så var det inte längre läge att gå mattes spår. Men matte tyckte inte att det kändes bra att ha så mycket extra pinnar drällandes i markerna när tävlingsekipaget ska gå spåret - pinnarna måste bort. Så jag fick den äran att gå spåret som matte lagt. Och jag plockade pinnar;  en - två - tre - fyra - fem och sex + slutet. Alltså alla utom en! Matte hade lagt varannan pinne naturpinne, sådana man har i högre klass, och varannan vanlig. Jag hade missat en skogspinne som låg i porsen. Det var väl OK - dels att missa en pinne i ett spår som legat fyra timmar och dels att den låg kvar, för det är inte sådana pinnar som gäller på tävlingen och dels att den låg i porsen - där det ändå doftar så starkt. Så matte var nöjd - vi kunde åka hem med gott samvete. Den pinnen skulle inte störa ekipaget på tävlingen.

Men när vi närmade oss vägen och matte ville koppla mig fanns inte kopplet kvar i ryggfickan! Det måste ha ramlat ut när matte tog ut alla funna pinnar som hon stoppat i samma ficka. En liten bit gick vi tillbaka för att leta efter det, men terrängen var mycket oländig och matte var trött och jag var hungrig, så vi åkte hem.
Nästa dag, torsdag, åkte vi tillbaka för att leta efter kopplet uppe där matte gått vilse och där hon lagt de sista pinnarna. För det var där hon trodde kopplet kunde ha ramlat ur fickan och det var då vi hittade alla horn och ben och svampar - men inte kopplet.
Så igår, fredag, gjorde vi ett nytt försök och tog spåret från början för att se om vi kunde hitta kopplet någonstans tidigare i spåret. Rolle och jag fick springa lösa, matte försökte gå ungefär som hon gick i onsdags.
Men ni ser själva - det är inte helt lätt att gå exakt lika som sist när allt ser likadant ut.
 
Hur som helst - vi måste ha gått något så när rätt för gissa vem som hittar skogspinnen där mitt i porsmyren. Min lillebror! Stolt kom han med pinnen i mun och visade den åt matte. Efter att den legat drygt två dygn i porsen plockar Rolle upp just den pinnen! Imponerande!
 

Men mitt koppel ligger kvar i skogen! Kan det bero på att motivationen att hitta det inte är lika hög? Eller???
Skam den som ger sig - vi kommer att försöka igen. Kanske redan på måndag, då skogen inte är full av helglediga svampplockare.

Avslutar dagens blogg med en bild från 'vår' fotbollsplan. Vi tränar platsliggning och matte har gått och gömt sig bakom ett plank - med ett av husse uppborrat titthål. Hålet gjordes för länge sedan när jag och Zanzi tränade platsliggning.