Det går inte att hålla något hemligt för oss ...
Nä nä - vi märker direkt att något är i görningen.
Och titt som tätt hör jag ord som t.ex 'färja', 'biljett', 'packa', 'Risungs', 'Sudersand', 'Visby', 'raukar', 'stenkust', 'creperie', 'nummerlappar', 'kom ihåg', 'glöm inte' och 'utställning'.
Matte är gladare än vanligt och husse har slutat säga nej.
Jag tror mig veta vad som vankas: EN TUR TILL ÖJN!
Ön med härliga stränder, sand och saltvatten, maffiga raukar, lattjo rabbisar, tryfflar .... say no more; jag längtar!  

Men det här med utställning ... det får matte och Rolle deala med på egen hand, jag och husse tar en tur på tu-man-hand någon annanstans medan de rantar runt i ringen. Jag är extra glad att han till slut ändrade sig och valde att komma med, så jag slipper vara med hela tiden där vid ringside. Vi kan ta en glass-fika nånstans, han och jag. 

Och sen - från och med mitten på september - har matte lovat att hon ska bli bättre på att träna och göra saker som jag tycker om igen. Vi har t.ex inte spårat en enda gång det här året. Jag VET att matte har ett par knän som är besvärliga och kanske klarar hon inte att spåra i den värsta terrängen med mig, men vi kan ju börja lite försiktigt. Det är så kul att jobba med nosen.

Helt utan nosjobb har vi ju inte varit, nä då. Varje dag har vi både uppletandeövningar och godissök i skogen. Varje dag.
Och det är jättekul - men inget går upp mot att spåra.

Så här kan det se ut när matte har förberett ett godissök i skogen.
Massor av små torra matpluppar är utslängda på ett större område i skogen, högt som lågt och det gäller att inte lämna någon yta oavsökt.
  
   


Rolle har fått en ny träningskompis ... en Myra.
För två veckor sedan tränade de tillsammans för första gången. Ute på Drottningholm.

Myras matte heter Carina, och henne har jag minsann också tränat tillsammans med. Och då med världens bäste Knodden. Men det var några år sedan, om man säger så ... Knodden och jag har mer eller mindre överlåtit all tråkträning till de yngre förmågorna. Vi har gjort vårt och numera gör vi mest det som vi tycker är roligast - när vi tycker att det är roligt.

       
I morgon ska de dit igen och ringträna för en domherre som heter Svante Frisk. Ett litet genrep inför nästa helg på öjn kan jag tänka och goda råd och tips kan man inte få för mycket av.