Idag gick vi på bäverjakt med kameran i högsta hugg.
Vi smög oss på mjuka tassar, så tyst vi kunde, men inte ett enda plask fick vi uppleva idag.
Gott om bevis på deras framfart såg vi, och deras kojor, hyddor heter det visst, ute på ön mitt emot, men som sagt;  inte ett endaste plask.
Jag tror ju att tiden spelar stor roll. Man borde nog vara mycket, mycket tidigare än vad vi var, för att ha en chans att se dem. Men sååå himla märkvärdigt kan det ju inte vara att fota en bäver, att man ska behöva gå upp mitt i natten. Förresten, går inte bävrar i ide så här års?

En vacker morgon var det.
 
  

Det här är en liten del av allt vi såg av bävrarnas arbete
 
 
    
På bilden här ovan till höger ser man att de lagt upp ett förråd av björkstammar ...
Nä, skojar bara - det är nog markägaren som staplat fina björkstammar att ha som ved. Kanske har han fått hjälp att fälla dem ... han hämtar dem säkert sen i vinter när isen bär.

Här ser man tydligt bäverns taktik, hur den gnaver med sina tänder.


Där, på ön mitt emot, kan man ana ett par bäverhyddor.
Om Du, kära jultomte, läser det här så notera på din lista att matte önskar sig ett bättre objektiv med bättre spännvidd till kameran. Jag tycker att hon varit hyfsat snäll under året så om du frågar mig så är det OK.  

Tänk att de, bävrarna, fäller träd på den här sidan och sedan simmar över med det. Märkvärdiga djur.
Undrar hur många de fällt där ute på ön - det får vi ta och kolla upp i vinter när vi kan gå på isen.


Vacker morgon var det i alla fall med en svag sol som speglade sig i vattnet.


Avslutar med en bildgåta: Ser ni stollen?

Ibland är han verkligen helt osynlig - men han är aldrig långt borta och kommer alltid när matte ropar.