Nöjet att träffas och nyttan att träna och spåra förenades i tisdags när vi äntligen fick tillfälle att visa Totti och Lydia vår ö-luff. Som så ofta hade mattorna kamerorna med och det fotades både under Rolles och Lydias lydnadsträning, ö-lufsen och när jag spårade.
Bilder på arbetande lagotti behövs till ett bildspel som ska visas i rasmontern på¨Stockholms Hundmässa nu i december och på My Dog i Göteborg i januari och vi är ju inte sena att ställa upp - nytta med nöje.

Här ser ni ett par fina bilder på Rolle under fotgående och språngmarch. 
 
Han går faktiskt oftast så där fint. På träning alltså. Nu sist på lydnadstävlingen fixade han ju inte mer än 7 poäng på det momentet ... men så är det ju jämnt ... träning är en sak, tävling något helt annat. Men övning ger färdighet så det är bara att fortsätta träna. 
 
Under tiden de tränade låg Totti och jag kvar i bilarna och sparade på krafterna inför ölufsen.
Vi har ju mer eller mindre lämnat det här med tävlandet bakom oss, men mycket spring i benen har vi fortfarande.


Båda mattorna hade som sagt kamera med och det fotades friskt.

Att samla fyra ystra lagotti på en och samma bild är inte lätt ...     
      
... men det går. 


Och nu till min spårinsats.
Matte lade ett spår i terräng där det i alla fall etappvis skulle gå bra för Britt-Marie att fotografera mitt arbete.
Och det kan man väl lugnt säga att hon lyckades med, Tottis och Lydias egen hovochtassfotograf.

Drag i selen som ni ser



Här har jag precis hittat en av spårapporterna.

och här har jag kommit till slutet

vilket alltid renderar lite tjo och tjim, extra gott godis och massor av beröm. 
 

Det sägs ju att det man gör gärna gör man i regel bra. Och jag älskar att spåra, ja att arbeta med nosen, så utan att vara alltför skrytsam, kan jag nog säga att jag är bra på det. Att använda nosen alltså. Vad som är allra roligast, spåra eller leta tryffel, det är omöjligt att säga.

Tack Britt-Marie för de fina bilderna.