God Fortsättning
 

Vi har tillbringat nyårshelgen ute på Yxlan tillsammans med vår faster och farbror, Britt och Vibbe. Heter det förresten faster och farbror för oss? Borde vi hundar inte ha ett eget ord för det? Typ husster och hussbror? Nåja, det tål att fundera på.

Skönt har det i alla fall varit - för alla utom för matten.

Hör bara här, så förstår ni. Tänk på att det här är rena rama landet, inga gatlyktor eller så, så klockan fem på eftermiddagen är det kolsvart, bara så att ni vet.

Matte och vi hade varit ute på promenad i grannskapet med en liten mini-ficklampa som ledljus.  När vi kom tillbaka till tomten och man kunde gottgöra sig ljuset från huset släckte matte ficklampan och släppte oss fria att rulla i det frostiga gräset framför huset. Lite bus och skojskall hörde hon, men hon såg oss inte när vi försvann ut ur ljuset. Plötsligt hördes ett konstigt 'morrande' ljud, som en jättestor hund. Men inte från marknivå - en bra bit upp. Innan hon hann fatta vad det var kom en stor älg från ingenstans springande i full fart rakt mot henne. Det gick så fort att hon inte hann undan, hann bara vända sig lite åt sidan, så älgens huvud träffade mattes högra överarm med full kraft.
Det var nog vi som retat upp den med vår lek där på gräsplanen. Hua, det kunde ha gått illa, men det blev bara lite 'blåmärksont' på utsidan av överarmen. Matte är mest glad åt att den, älgen alltså, inte lackade ut totalt och attackerade oss på allvar.

Frostigt gräs ... det gillar jag. Så skönt att rulla sig i. Men så vat det bara den dagen. Efter det var det flera plusgrader och blött. För Rolle räckte det inte med luftfuktigheten, utan han måste absolut ut i vattnet. Jag har med åren blivit lite klokare och värdigare, så jag nöjde mig med att strosa i strandkanten. 
      


Inte är det någon Sudersandstrand, men fin ändå 


En bänk uppe på höjden med utsikt mot havet att vila på.
   
På nyårsaftonen, vid tolvslaget, gick vi ner till stora bryggan och tittade på fyrverkerierna på andra sidan sundet. Tvåbeningarna skålade i champagne och vi fick en varsin stor bit torkad lever. Lugnt och fint.
Varken Rolle eller jag är speciellt illa berörda av raketer och smällare, men det är skönast att  ha det på avstånd.

Jag vet inte om matte och husse avgav några nyårslöften där nere på bryggan - men jag tror att matte lovade något. Hon säger inte vad. "Ni lär bli varse" säger hon bara.
 
Nu är vi hemma igen och det ska bli lite mera vardag. Fortfarande flera plusgrader, grått och fuktigt. Inte direkt trist, men ganska mörkt. Ett litet lätt snöfall skulle nog lätta upp.


         
  

 

Totti & Lydia

5 januari 2014 11:48

Jag vet inte vilket som är värst, älgkrockar eller raketer? Tur att matten tog värsta stöten i alla fall, och att ni undkom oskadda. Hon offrar sig allt för er.
God fortsättning på det nya året önskar vi er alla!

 

Stella o Doris

12 januari 2014 22:38

Sicken tur att det inte gick värre med älgen, det är ruskigt stora och arga djur det där...

Tycker bilden på er och hussen är jättefin

http://blondinstella.bloggagratis.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Ja, nu har han gjort det igen; showat i ringen!Radunon Söndagen den 31 maj var det dags för Lagottoklubbens årliga Raduno i Österbybruk. Dit måste man ju bara åka, tycker matte. Men det är det nog bara hon som tycker. Ja, kanske Rolle då. Husse och j...

   Det här blir en fotokavalkad över vår vecka på Gotland ... Många bilder är det, så en del är i miniformat, men klicka på dem så ser du dem bättreEn hel vecka hade vi, matte, Rolle och jag, att njuta av våren på vår favorit ö.Norsta Auren tjohooo...

... eller en vandring bland Saharas sanddyner... eller rätt och slätt en liten försmak om vad som väntar oss, Rolle och mig, i nästa vecka... SAND, SAND och åter SAND. Endast en kort biltur hemifrån öppnade sig ett helt nytt landskap för våra ögon ...

Nu ska det bloggas!Att vi inte fått till en endaste uppdatering sedan 21:a september finns väl egentligen ingen fullt godtagbar ursäkt för. Det är faktiskt ganska så skämmigt ... Men nu är vi på 'G' igen, så förhoppningsvis blir det något tätare uppd...

... utan rätt duktig också I lördags, den 13:e, blev han nämligen klubbmästare i Lägre Spår, min lillebror. Måste faktiskt medge att jag är imponerad för jag vet att han inte fått den uppbackning och träning som borde ha föregått en så pass viktig ...