Ja, dagarna går utan att det händer stora, märkvärdiga saker att blogga om.
Men ändå är ingen dag den andra lik, även om man kan tycka det ibland. Vi tar våra långpromenader i hemmaskogen eller i skogarna uppe vid klubben, eller ute vid havsbandet eller runt sjöarna. Ibland också på, för oss, alldeles nya spännande marker. Matte har appat en kompass till sin telefon nu, så lite bättre koll har hon, tror hon. Men jag vet nog ändå att det är bäst att jag själv har koll, för henne kan man inte lita på. 

Varje promenad innebär i vart fall en del övningar - vi letar saker, nosar upp godis, har en och annan lydnadsövning, klättrar i träd, apporterar ... you name it.
Här om sistens var vi uppe vid sjön Öran, då matte plötsligt sa: "Egentligen ser ju det där ut som ett riktigt godisträd. Tycker inte ni det?"
Vi var inte sena att kolla.
Men vi hittade inget som vi nådde stående på två ben, så jag klättrade upp för att kolla lite högre upp.
  

Ser ni lagottohuvudet som tittar fram där bakom stammen?
Det är inte Rolle om ni tror det - utan en fantomlagotto.
Det var nog hans träd det där. Och han hade nog ätit upp allt godis i det, för där fanns då inget.
"Gott försök i alla fall", sa matte och belönade oss ur vänsterfickan i stället.

Sen tog vi - all tre - spången ut på en liten holme.
Och därifrån tog Rolle och jag oss vidare ut på en pytteliten ö. Men då stannade matten på land och väntade in oss efter att vi nosat runt och letat efter nåt ... nåt att äta eller rulla sig i.
Matten var i alla fall glad att vi inte hittade något där.
   
  
Strax där efter, när vi gick genom skogen fick Rolle syn på en liten mus som snabbt kilade in i sin lilla håla.
Rolle ville bra gärna gräva fram honom, men matte sa till att "man förstör inte andras hus" och det accepterade han utan knot.

Ja, så kan en helt vanlig promenad se ut.

Snart fyller Rolle fyra år. Och då kommer det alltid en kallelse om att det är vaccinationsdags.
Så också nu. Varken han eller jag har några betänkligheter vad det gäller besök där på Haninge Djurklinik, de är så trevliga där och man märker inte när de sticker en i nacken. Och godis får man både av hon som sticker och av hon som tar betalt. Bra ställe.
De passade på att väga honom också - exakt 16 kilo väger han.

16 kilo muskler, det är vad det är. 
  
Ni får ursäkta bildkvaliteten - det är alla ögonblicksbilder tagna med mattes mobil.