ressuochrolle

Senaste inläggen

Av Ressu - 20 november 2013 23:14


Nöjet att träffas och nyttan att träna och spåra förenades i tisdags när vi äntligen fick tillfälle att visa Totti och Lydia vår ö-luff. Som så ofta hade mattorna kamerorna med och det fotades både under Rolles och Lydias lydnadsträning, ö-lufsen och när jag spårade.
Bilder på arbetande lagotti behövs till ett bildspel som ska visas i rasmontern på¨Stockholms Hundmässa nu i december och på My Dog i Göteborg i januari och vi är ju inte sena att ställa upp - nytta med nöje.


Här ser ni ett par fina bilder på Rolle under fotgående och språngmarch. 
 
Han går faktiskt oftast så där fint. På träning alltså. Nu sist på lydnadstävlingen fixade han ju inte mer än 7 poäng på det momentet ... men så är det ju jämnt ... träning är en sak, tävling något helt annat. Men övning ger färdighet så det är bara att fortsätta träna. 
 
Under tiden de tränade låg Totti och jag kvar i bilarna och sparade på krafterna inför ölufsen.
Vi har ju mer eller mindre lämnat det här med tävlandet bakom oss, men mycket spring i benen har vi fortfarande.


Båda mattorna hade som sagt kamera med och det fotades friskt.

Att samla fyra ystra lagotti på en och samma bild är inte lätt ...     
      
... men det går. 


Och nu till min spårinsats.
Matte lade ett spår i terräng där det i alla fall etappvis skulle gå bra för Britt-Marie att fotografera mitt arbete.
Och det kan man väl lugnt säga att hon lyckades med, Tottis och Lydias egen hovochtassfotograf.

Drag i selen som ni ser



Här har jag precis hittat en av spårapporterna.

och här har jag kommit till slutet

vilket alltid renderar lite tjo och tjim, extra gott godis och massor av beröm. 
 

Det sägs ju att det man gör gärna gör man i regel bra. Och jag älskar att spåra, ja att arbeta med nosen, så utan att vara alltför skrytsam, kan jag nog säga att jag är bra på det. Att använda nosen alltså. Vad som är allra roligast, spåra eller leta tryffel, det är omöjligt att säga.

Tack Britt-Marie för de fina bilderna.

ANNONS
Av Ressu - 14 november 2013 15:21


Idag gick vi på bäverjakt med kameran i högsta hugg.
Vi smög oss på mjuka tassar, så tyst vi kunde, men inte ett enda plask fick vi uppleva idag.
Gott om bevis på deras framfart såg vi, och deras kojor, hyddor heter det visst, ute på ön mitt emot, men som sagt;  inte ett endaste plask.
Jag tror ju att tiden spelar stor roll. Man borde nog vara mycket, mycket tidigare än vad vi var, för att ha en chans att se dem. Men sååå himla märkvärdigt kan det ju inte vara att fota en bäver, att man ska behöva gå upp mitt i natten. Förresten, går inte bävrar i ide så här års?

En vacker morgon var det.
 
  

Det här är en liten del av allt vi såg av bävrarnas arbete
 
 
    
På bilden här ovan till höger ser man att de lagt upp ett förråd av björkstammar ...
Nä, skojar bara - det är nog markägaren som staplat fina björkstammar att ha som ved. Kanske har han fått hjälp att fälla dem ... han hämtar dem säkert sen i vinter när isen bär.

Här ser man tydligt bäverns taktik, hur den gnaver med sina tänder.


Där, på ön mitt emot, kan man ana ett par bäverhyddor.
Om Du, kära jultomte, läser det här så notera på din lista att matte önskar sig ett bättre objektiv med bättre spännvidd till kameran. Jag tycker att hon varit hyfsat snäll under året så om du frågar mig så är det OK.  

Tänk att de, bävrarna, fäller träd på den här sidan och sedan simmar över med det. Märkvärdiga djur.
Undrar hur många de fällt där ute på ön - det får vi ta och kolla upp i vinter när vi kan gå på isen.


Vacker morgon var det i alla fall med en svag sol som speglade sig i vattnet.


Avslutar med en bildgåta: Ser ni stollen?

Ibland är han verkligen helt osynlig - men han är aldrig långt borta och kommer alltid när matte ropar.           

ANNONS
Av Ressu - 11 november 2013 14:47


Vi har, som kanske några redan sett på Facebook, hittat nya strövområden här i närheten av hundkojan.
Det är inte en riktig ö, mera en lång udde, men ett av sätten att komma dit är att gå på en flytande spång.


När vi gick där de två första gångerna hade vi lite problem med att hitta smartaste vägen tillbaka, men sen en dag fick vi sällskap med Christina och hennes dansk-svenska gårdshundar Arethe och Ceci, och då lärde vi oss hitta lite bättre.
Christina har nämligen en app i sin mobil som visar var man är och hur man bäst hittar tillbaka igen.
En sån app måste matte installera på sin telefon - absolut.
Och inte bara det, hon måste lära sig använda den!


Arethe och Ceci är lika glada i höga stenar som jag och Rolle ...

... men riktigt lika duktiga på att klättra upp i träd som de är vi inte. I alla fall inte ännu.


Gott om bäver finns det där,och vi hörde ett plask efter en, men hann inte se den.
Men att de är flitiga avverkare såg vi massor av bevis på.


Härlig natur är det och även om man inte tar stigen precis vid sjökanten går det bra att blöta ner sig. 
Det finns ett antal olika sätt att ta sig tillbaka till 'fastlandet' men tar man spången är man i alla fall säker på att hitta hem igen.
   
  
Och så var det det här med den olyckliga debuten.
Ja egentligen ska vi inte kalla det för olycklig, för varken matte eller Rolle är speciellt olyckliga  ... men lite knasigt blev det allt när Rolle tävlingsdebuterade i lydnadsklass 3 i söndags.

Det började så bra med
Sittande i grupp  -  Rolle satt i giv-akt med full fokus på matte och fick 10 poäng av domaren.
Men sen under platsliggningen, då det endast återstod ett par ynka sekunder av de 3 minuter som gäller,
tröttnade grannhunden, en tollare, han hade på sin vänstra sida, och gick fram och ställde sig över Rolle och morrade lite. Momentet fick avbrytas och göras om utan tollaren, men då hade Rolle tröttnat på att ligga och satte sig, så det blev en 0:a i betyg.
Sen blev det dessutom lite abrupt när de kallades in för att göra övriga moment. Detta p.g.a. att en hund med ett tidigare startnummer hade brutit (vilket matte missat) så deras tur på appellplanen kom lite plötsligt och oförberett.
Nu vet vi att matte hade kunnat begära en minut eller två för att förbereda sig ordentligt, men det tänkte hon inte på mitt i nervositeten. Och så gick det som det gick.
Fritt följ   -  7 p  (pendlar, DK, segt sättande)
Sättande   - 0 p  (DK, sitter ej)
Inkallning med ställande   - 6p  (flera steg)
Sändande m lägg och inkallning   - 0 p  (föraren flyttar sig) 
((ja, jag bröt momentet eftersom Rolle inte lade sig ner utan bara stod och nosade i rutan))
Apportering och hopp   - 9.5 p  (snett sättande)
Apportering metall   - 7p  (tveksamt gripande, snett sättande)
Vittringsprov   - 7p  (tugg)
Fjärrdirigering   - 7p (DK, missar en position, ngt framåt)
Helhet   - 6,5
Totalt 171 poäng och inte ens ett tredje pris.
Jag vet, för jag är ju oftast med när vi tränar på klubben, att Rolle kan så mycket bättre än vad siffrorna visar.
Jag skulle t.o.m säga att han är 10-mässig på 'Rutan' i vanliga fall.
Men så är det - det är på tävling det gäller. Nu vete katten när de ska få till nästa tävling, det börjar bli lite väl kallt och snart kommer väl snön också. I värsta fall får det väl vänta till våren. Då finns det i alla fall gott om tid att träna in momenten så det blir högre betyg rakt av.

På återhörande

Av Ressu - 31 oktober 2013 14:33


Nu har det gått oförsvarligt lång tid sen sist jag bloggade - och det är jag den förste att beklaga.
Jag ska inte skylla ifrån mig, men en förklaring kan vara att matten inte använt kameran på länge.
Fast ni som har lite koll har nog sett att Totti och Lydia berättat att vi varit hos de Fina Flickorna i Flen och introducerat dem i tryffelletandets sköna konst - verkligen en jättretrevlig dag.
Om ni vill kan ni ju gå in på deras respektive bloggar för att se lite bilder m.m Länkar hittar ni här bredvid.

Idag har det fotats ska gudarna veta ... och för att det inte ska bli en kilometerlång blogg är de flesta fotona i ett litet format, men om ni klickar på fotot så blir det större.

Här runt oss i grannskapet löps det må ni tro; Meja är precis klar, Laika i höglöp och Tua likaså bara för att nämna några. Rolle, den lille skiten, har nu fattat till fullo vad det innebär, och han låter oss också höra det. Men han smiter inte så fort han får en chans ... eller ska jag säga att han lyder när matte skriker NEJ! (till skillnad mot undertecknad).

Idag tog vi morgonpromenaden uppe i Riddartorpsområdet.
Jättehärlig promenad vid sjön Öran.
  


Nya skyltar har kommit upp.
Jag var tvungen att läsa riktigt noga om vad som gäller - även på baksidan, för säkerhets skull.
Men det enda jag blev klok på var att det blivit Naturskyddsområde.   
 
Det har ju regnat lite den senaste tiden och spången över sankmarken var vattendränkt.
Jag skickade ut Rolle som förpatrull för att se hur djupt och halt det var.
 
Men han hade inga problem, så vi tog oss över alla tre - matten blev bara lite kippskodd.
 
            Kommer ni?                                                Kom du matte - det går bra!      

Lite extra spännande promenad blev det då vi först träffade en söt, liten, skällande tax med sändare på ryggen.
Hon kollade bara in oss som hastigast innan hon fortsatte sin skällande framfart. Strax därefter mötte vi en farbror med gevär på axeln. Tur att vi mötte honom på en någorlunda öppen plats för han berättade att de jagade hare, räv, rådjur och vildsvin. Inte för att han borde ta fel på en raggig gris och en brun - eller vit - krullig lagotto, men man har ju hört hur skjutgalna en del jägare är ...
Sen mötte vi en stor svart häst med en trevlig ryttare och vi varnade dem för att det var jägare i skogen vilket de blev mycket tacksamma för.  

Rolle, den lille stollen, ville gärna leka med den snälla hästen men jag sa till honom att ser du inte vilka stora fötter han har, akta dig.


Bilen hade vi parkerat på klubbens parkering så matte tog fram 'verktygsväskan' och Rolle fick sig en liten genomkörare på appellplan innan vi åkte hem till frukosten som väntade.
   

De tränade på de olika momenten i LK III medan jag vilade i bilen.
Jag tränar bara ibland - och då mest för att visa lillskiten hur det ska se ut (och få en köttbulle eller två)

'Rutan'  UA
     

Metallapport  UA
 

Hopp apport  UA


Vittring UA
Det är den tredje pinnen från höger som Rolle ska ta. 
 
... och det gjorde han
 

Fjärrdirigering - nästan UA
      

Avslutade med den bästa gren Rolle vet: Kast med liten boll.
 
 
Det var allt för idag.
Ha det gott!
       
       
 

Av Ressu - 25 september 2013 15:24

Risungs Rolle Rustico - tre år på Krogtäppan.

Denna dag, för tre år sedan, kom en ny liten varelse med oss hem från Gotland.
En söt - nåja, smaken är ju som baken - liten, brun sak som charmade allt och alla, stal all uppmärksamhet och levde rövare på natten.
Denna lilla sak har nu blivit stor, är i mitt tycke hyfsat OK och håller sig lugn på natten.
Han är fortfarande ganska söt ... eller kanske man ska säga snygg, nu när han är vuxen.
  
Han har gått i mina fotspår och tagit lärdom av det jag visat honom.
Han har artat sig väl och blivit rätt duktig på en hel del måste jag erkänna.
 
Jag hoppas att denna dag inte går spårlöst förbi.
Jag menar att allt som kan tänkas förgylla en vanlig onsdag är värt att uppmärksammas och firas med något extra gott. Det hoppas jag att mattan också inser. Lite leverpastej kanske ... eller glass. Eller varför inte både och?

Spårlöst har det däremot inte varit idag.
Vi har fått spåra både Rolle och jag. För första gången på mycket mycket länge - över ett år sedan sist.
Detta p.g.a mattes trasiga knän.
Vad som förorsakade dagens aktivitet är att matte anmält Rolle till Haninge Brukshundklubbs klubbmästerskap om ett par veckor. Rolle ska ställa upp i både LK II och Appellspår, det som kallas Lilla KM - och då behöver man fräscha upp kunskaperna även om tävlandet är mest på skoj den här gången. Klubbmästerskap är ju klubbmästerskap och då har vi roligt.  Att han inte ställer upp i LK III beror på att matte inte tränat in alla de momenten ännu. All träning har ju faktiskt legat i träda sedan i maj ...
Själv avstår jag gärna tävlandet, men tränar gärna - speciellt spår. Fast matte med sina trasiga och onda knän, har stora problem att hänga med mig i skogen, så jag vet inte hur vi riktigt ska lösa det. Det är ett stort problem.
Kan nämna att det fanns inget att anmärka på mitt spårande - mer än att det går för fort. Rolle strulade däremot en hel del, men hittade alla fyra pinnar plus slutet. Godkänt alltså, med tanke på att det är så vansinnigt länge sedan sist.

Bättre går det när jag får leta tryffel, då behöver hon inte hänga med där bak i linan, bara hinna fram innan jag äter upp tryffeln. Men jag har blivit bättre på att markera och gräva lugnt (allting är ju relativt) och att inte äta upp tryffeln på direkten, så matte brukar hinna fram i tid.

I övrigt njuter vi av den härliga hösten - hoppas ni också gör det.


Av Ressu - 8 september 2013 19:38

Finfina ord ... men ändå räckte det inte riktigt till ett cert. Bara nästan.

Tidigt, tidigt i lördags morse,nästan mitt i natten, klockan var bara 04.30, drog matte upp oss för en promenad!!??
Mörkt var det, och dimmigt,  inte speciellt lustigt alls. Men ut skulle vi tydligen ändå.
Men vi höll oss på gångvägarna - upp i skogen vågade vi oss inte. Eller i alla fall inte matte. Hon vill ogärna väcka den björn (läs älg) som sover.
  
Det visade sig att matte och Rolle skulle iväg på något tillsammans med 'monstret' - vår fina moster Pia, som ställer upp i ur och skur och håller sällskap. Till Sandviken skulle de på ytterligare en utställning för Rolles del. Jag och husse somnade om så fort de åkt, för det där med utställning det är inte vår cup of tea, om man säger så.

Framme i mycket god tid var de, nästan först på plan. Matte måste ha haft en tung högerfot ... jag menar att hon måste ha gasat på ordentligt för de gjorde sträckan på ganska exakt 2 timmar.

Dimman låg fortfarande när de gjorde i ordning Camp Rolle vid ringside och tog sig en frukostmacka och en kopp värmande te/kaffe.

Men snart nog klarnade det, det fylldes på med folk och funktionärer och det blev dags att visa upp sig.
Rolle hade tydligen en bra dag, sprang rent och var på ett bra humör. Domaren, Viv Soleckyj Szpunar från Polen tyckte att han var så bra att han fick betyg EXCELLENT och slutade som 1a i Öppna klassen med ett CK.
  
När det var dags att utse bästa hanhund var han med i svängen ända tills det var 6 hundar kvar, men blev oplacerad.  
  
Finfin kritik han fick av domaren, hör bara:
Fantastic temperament. Excellent size and bones. Very nice head. Very nice topline. Excellent construction of corpus. Backlegs are parallell. Correct front. Very nice movement.

För länge sedan så bodde matten och monstret i Sandviken. De flyttade dit när matte var 10 år, så efter utställningen åkte de på en liten nostalgitrip. De åkte förbi sina gamla skolor, sitt gamla hem och andra kända adresser, tog en promenad på Gunnarudden. Och som ni förstår pratades det en massa barndomsminnen i bilen hem sedan.

Av Ressu - 1 september 2013 00:15

Rolle har tävlat på Solvalla!

Knoddens lillasyster, Myra, och min lillebror, Rolle, har travat runt på Solvalla idag
Med lite olika resultat ...
Myra jobbade hem ett Cert och kan nu titulera sig Svensk Utställningschampion. Grattis fina Myra med husfolk!!
 
Massor av fina rosetter i glada färger till fina Myra.

Rolle däremot fick bara en färg idag - blått.
 
 
       
Efter att de gjort sitt i ringen återstod bara att slå sig ner vid ringside och kolla på resten.

Fina italienaren Cisco, 17 månader, var där men just idag fick han se sig slagen av multichampion Imperies Imax Importante som blev BIR. BIM blev söta Soya från Bonebreakers. 
    
Undrar just om Rolle någonsin kommer att få stå där som BIR eller BIM ...
I så fall måste han i vart fall lära sig trava rent ... och matten likaså.

Dagens kritik av domare Svein Helgesen från Norge:
Mycket god typ. God balans. Välformat huvud. Kunde vara något mer utvecklad i skallen. Något trångt bett. God hals. En aning framskjuten skuldra. Samlad kropp. Normalt vinklad. God päls. Kunde varit något mer fri och stabil i rörelse.

Av Ressu - 31 augusti 2013 20:00

Som vanligt säger jag: "Borta bra men hemma ... i alla fall lika bra"
Vi har haft det fantastiskt på Gotland, helt enkelt underbart. Vi har bott på Risungs Gård, på nedre botten i "magasinet" med egen stenlagd uteplats. Toppenbra.
Vädret har varit kalasfint och vi har badat mest varje dag. Matten och hussen också.
Sudersand, Valleviken, Slite, Åminne härliga badställen allihop.
Här ser ni oss på Sudersand.


Husse kastade våra flytleksaker så gott han kunde med sin vänstra hand och det var inte alltid den hamnade i vattnet om jag säger så. Faktum är att matte, just för tillfället, kastar bättre - även om hennes kast också hamnar galet titt som tätt. Och hon har inte brutit någon handled ...

Vi hade matsäck med och stannade flera timmar på stranden ...
 
... gott om tid för både lek, bad och grävjobb. Jag kan garantera att Sudersand är fullt med flera nya fallgropar.
   
      
   
Allt har inte varit bad och lek - i alla fall inte för Rolles del.
Han har visat upp sig på Gotland Dog Show i Visby - två dagar på raken.
Första dagen fick han Rött kort (Excellent) och Reservcert.
    
Domaren, Jos De Cuyper från Belgien, gav honom följande kritik:
Nice type. Good head, neck and shoulder. Tail well set. Good proportion in the head. Good ribbing. Well coupled. Correct angulation overall. Nice temperament. In the move tends to passing.
OM han bara inte passat när han sprang kanske han hade fått ett Cert och blivit placerad ... Nära var det i alla fall.

På söndagen dömde en annan belgisk domare, Theo Leenen som 'bara' gav honom blått kort (Very Good) med följande kritik: Good size and proportions. Correct masculine head. Eyes dark enough. Well set ears. Good neck, shoulder and topline. Correct tail. Well angulated. Good bone and feet. Strong body. Nice coat. In the movement frequently pacing. A little bit too shy.    
OM Rolle hade varit lite gladare efter det att domaren grävt honom i munnen och inte varit så 'blyg' när han klämde igenom hela kroppen extra noga och länge, hade han absolut fått Excellent, det förklarade domaren för matte efteråt inför alla, för han är verkligen en fin hund. Och så gav han matte stränga order om att se till att 'hunden travar rent'. 

Det där är nu tredje gången som Rolle passar på utställningar - han gör det aldrig annars. Jag gör det ofta, kanske har han tagit efter mig. Massor av goda råd har matten fått; cykla med honom, lär in kommandot 'trav', ta ner honom ett par hekto, behandla honom med ljus ... Jag tror nog att det mest beror på att hon som håller i kopplet inte heller springer rent med sina onda knän. Men ingen möda ska lämnas ogjord för att få bukt på problemet, det kan ni lita på, för han har ett verkligt fint steg egentligen.

Riktigt bra gick det för Risungsflickorna på söndagen: Rolles halvsyster Cayenne (samma pappa) fick Cert och ReservCACIB på söndagen och kullsystrarna Schilla och Bella fick Excellent medan Athina nöjde sig med VG.
Så här glad blev Ulla Uppfödare då.
  

Det är inte bara hundar som bedöms och får omdömen på Gotland:
På Risungs anordnades också riksbedömning av utvalda baggar, både gårdens egna och från andra gårdar.  Två ditresta bedömare kollar pälskvalitet, färg, vikt, lockar m.m och mäts fett och muskler och skrivs långa bedömningsrapporter. Resultatet blev mycket gott. Det finns inte enbart fina lagottos utan också några finfina baggar på Risungs Gård i Rute.
   
Dagen innan vi skulle åka hem fick vi också vara med om lammklippning.
Tre raska grabbar kom med sina klippmaskiner till gården. Ulla, Claes och Jane tog hjälp av gårdens vallhundar Allie och Luna och föste ihop lammen, motade in dem i fållan och in i 'frisersalongen' ...
     
... där tog klipparna vid och skalade av ullen med en imponerande fart och teknik.
Matte höll rent runt klipparna och sorterade ull för brinnande livet: prima grå ull i en säck, vit ull i en annan, "Lena-ull" i två egna säckar beroende på färg och så skräpull i en särskild hög för sig.  
   

Avslutar Gotlandsrapporten med en bild på söte, lille Zorro, 4 månader, som tyvärr fick sig en liten minnesbeta av vår egen Surputte då han, Zorro alltså, på valpars vis, var lite närgången och påstridig och inte riktigt lyssnade på Rolles tillsägelser när vi hälsade på hos dem i Gothem. Rolle fick sen tillbringa resten av tiden i skamvrån/fristaden/buren i bilen och Zorro höll sig lugn vid husse Lasses fötter.
    
Och ja, får ju inte glömma att berätta att som vistelsens clou fick vi avsluta dagarna på Gotland med lite tryffeljakt. Och jag kan intyga att vi har en stor burk med den varan med oss hem. Naturligtvis inte någon tryffel av den allra bästa kvaliteten ... det är ännu för tidigt på säsongen.  Men vi fick leta och vi hittade - bättre kan det inte bli.        

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se