Det går inte att hålla något hemligt för oss ...
Nä nä - vi märker direkt att något är i görningen.
Och titt som tätt hör jag ord som t.ex 'färja', 'biljett', 'packa', 'Risungs', 'Sudersand', 'Visby', 'raukar', 'stenkust', 'creperie', 'nummerlappar', 'kom ihåg', 'glöm inte' och 'utställning'.
Matte är gladare än vanligt och husse har slutat säga nej.
Jag tror mig veta vad som vankas: EN TUR TILL ÖJN!
Ön med härliga stränder, sand och saltvatten, maffiga raukar, lattjo rabbisar, tryfflar .... say no more; jag längtar!  

Men det här med utställning ... det får matte och Rolle deala med på egen hand, jag och husse tar en tur på tu-man-hand någon annanstans medan de rantar runt i ringen. Jag är extra glad att han till slut ändrade sig och valde att komma med, så jag slipper vara med hela tiden där vid ringside. Vi kan ta en glass-fika nånstans, han och jag. 

Och sen - från och med mitten på september - har matte lovat att hon ska bli bättre på att träna och göra saker som jag tycker om igen. Vi har t.ex inte spårat en enda gång det här året. Jag VET att matte har ett par knän som är besvärliga och kanske klarar hon inte att spåra i den värsta terrängen med mig, men vi kan ju börja lite försiktigt. Det är så kul att jobba med nosen.

Helt utan nosjobb har vi ju inte varit, nä då. Varje dag har vi både uppletandeövningar och godissök i skogen. Varje dag.
Och det är jättekul - men inget går upp mot att spåra.

Så här kan det se ut när matte har förberett ett godissök i skogen.
Massor av små torra matpluppar är utslängda på ett större område i skogen, högt som lågt och det gäller att inte lämna någon yta oavsökt.
  
   


Rolle har fått en ny träningskompis ... en Myra.
För två veckor sedan tränade de tillsammans för första gången. Ute på Drottningholm.

Myras matte heter Carina, och henne har jag minsann också tränat tillsammans med. Och då med världens bäste Knodden. Men det var några år sedan, om man säger så ... Knodden och jag har mer eller mindre överlåtit all tråkträning till de yngre förmågorna. Vi har gjort vårt och numera gör vi mest det som vi tycker är roligast - när vi tycker att det är roligt.

       
I morgon ska de dit igen och ringträna för en domherre som heter Svante Frisk. Ett litet genrep inför nästa helg på öjn kan jag tänka och goda råd och tips kan man inte få för mycket av.

Duschbad, trågbad, karbad, sjöbad - havsbad! Alla bad är mer eller mindre toppen.

Men havsbad är havsbad och klart bäst. Och havsbad med sandstrand är allra allra bäst.

Idag blev det havsbad i Östnora - tillsammans med Totti och Lydia.
Där finns det visserligen en strand, men den är inte längre tillåten för oss hundar, så vi får hålla till på en udde lite vid sidan om. Men den duger bra - jättebra.

Alla - t.o.m. mattorna och Lydia simmade.
Lydia tog faktiskt sina första simtag idag. Att det har dröjt har inget att göra med att hon är en badkruka - nej, långt ifrån. Hon har bara inte fattat att hon kan simma. Idag fick hon sin första lektion och det blev minsannn MVG. Även om hon inte genast kastade sig ut på djupt vatten igen. Men det kommer! Och snart nog njuter hon lika mycket som vi andra av att paddla runt för egen maskin på djupt vatten ... eller så gör hon det inte och det är lika bra det.

Matte Britt-Marie beslöt att hjälpa Lydia lite på traven och bar ut henne en bit på djupt vatten - Totti och jag håller koll att det går rätt och riktigt till.
 
Hon var aldrig rädd, plaskade bara lite ovant till att börja med, men Bim höll en stödjande hand under hennes mage
 
och när hon sen släppte taget tog Lydia lugna fina simtag mot land och nådde fast mark under tassarna inom ett par meter. Två gånger upprepade de proceduren - och det fick räcka för idag tyckte Lydia.

Vi andra simmade av hjärtans lust både länge och väl och njöt av det sköna vattnet.
    

Sådana här varma dagar behövs verkligen ett rejält bad - man står sig rätt bra sen resten av dagen.

Havsbad med sandstrand då?  Jo då, snart nog kan vi, Rolle och jag, kuta runt på Sudersand eller Valleviken, gräva i sanden, leka med tången, apportera våra leksaker och simma i vågorna. Gissa om vi längtar - både matte och vi. Raukar och sorkar, lamm och rabbisar snart kommer vi! 

Hej hopp - ta ett dopp! 

Matte har varit lite handikappad en hel vecka nu då hennes dator varit på verkstad. Enligt reparatören var det en hårsmån från totalkrasch! Usch låter lite läbbigt - totalkrasch. Men nu är den hemma igen och förhoppningsvis får de ordning på programmen och alla foton så småningom.

Nytagna foton däremot har vi inga problem med ... inte mer än att de mest är på lillskiten nu efter Köpingssejouren.
Lillskit och lillskit förresten, om bara några dagar, den 31:a, blir han tre år.

Rolle har som sagt showat igen - i Köping. I dagarna två. Tillsammans med syster Lydia - och en hel del andra lagottosar har han visat upp sig. Och med fullt godkänt resultat dessutom.
På lördagen var det vanlig internationell utställning och på söndagen var det Svenska Lagottoklubbens rasspecial, SLRK's Raduno. Två soliga, varma dagar då jag var helt nöjd med att få vara hemma med husse i stället.

På lördagen var det Bertil Lundgren som var domare och han ville ha upp alla hundar på bord. Ett något ostadigt bord.

Det gick bra, men inte helt utan protest, Rolle tryckte sig till en början ganska tydligt mot matte och kände sig inte helt tillfreds vilket domaren också påpekade i kritiken. Och förklarade för matte att det var anledningen till att han drog ner resultatet till Very Good. Synd, för inte har han i vanliga fall några som helst problem med att stå på trimbordet.
.  
Rolles kritik;
Utmärkta proportioner. Välformat maskulint huvud. Bra uttryck. Kort stark hals. Bra skuldra. Tillräckliga vinklar. Bra bröstkorg. Stark rygg. Ngt fallande kors. Rör sig bra från sidan. Ngt trång bak. Bra benstomme och päls. Protesterar mot att bli genomgången på bordet men går bra att hantera. Måste ha mer självförtroende.  
Very Good och 4:a i Öppna klassen.

På söndagen dömdes hundarna av en annan domare, Per Iversen från Norge. Per Iversen är en uppskattad, erfaren och kunnig lagotto-domare sedan många år. Han har dömt rasen sedan den kom till Norden.
                        ,
Domarens kritik löd:
3år. En hane med bra storlek och goda proportioner. Välformat huvud. Bra bett, ganska små tänder. Bra uttryck. Stark hals. Bra kropp och rygglinje. Balanserad vinkling. Bra pälskvalitet. Rör sig med bra steg, men tidvis passgång. Trevligt temperament. 
Excellent och 2:a i Öppen klass - med rosett! 
Domaren pratade med matte och sade att hon skulle vara mer uppmärksam på att Rolle skulle trava rent (inte passa) och att Rolle vid ett tillfälle ställde sig lite trångt. Tänk om ... tänk om det inte varit så ... hade han fått ett ck då?
     
Hur gick det då för Lydia?
Jo, lika bra - fast tvärtom. Excellent på lördagen och Very Good på söndagens Raduno. Mer om det kan ni läsa på hennes och Tottis blogg.
 
Även Turbo-Lova ställde upp sig på Radunon - i veteranklassen.
Hon fick hjälp att visa upp sig i ringen av sin uppfödare men matte Eva poserade sen gärna med sin tös och fjärdeplats-rosetten.
 

Varmt, jättevarmt, var det i Köping, men ibland kom det en skön vindpust och tog tag i parasollet vi hade vid vår camp längs ringside, så Lovas husse Lasse, fick hålla fast det med handkraft.
  
 
Det var varmt i Köping - och det är varmt här i Haninge. Faktiskt så varmt att vi mest pustar i skuggan, allihop, så stillsamt som möjligt. Nästa vecka har meteorologerna utlovat lite svalare väder och lite välbehövligt regn. Det är inte utan att vi ser fram emot det - det blir nog mer aktiviteter då. Kanske kan vi ta upp cyklandet - det var det flera längs ringside som menade kunde vara en bra aktivitet som skulle främja ren trav. Vår lagotto-guru, Karin Lindahl, hade också en idé om att Rolles passande kunde bero på att han bar på ett hekto eller två för mycket ... Matte som sedan domarens omdöme i Strängnäs att han skulle äta upp sig, har varit extra generös med maten för att få upp Rolle lite i vikt. Nu, sedan i söndags, är matte jättenoga med doseringen av våra foderkulor - vilket per automatik även drabbar mig tyvärr. Vi har dessutom åter igen bytt foder - till ett som är helt utan spannmål och ska vara så bra att man ska ge lite mindre mängd av det jämfört med annat. Hmm, vete sjutton vad som är bäst, gott och bra, men lite mindre  eller rejäla portioner av något inte fullt lika bra? Jag har med åldern utvecklat en ännu värre aptit - konstant utsvulten och vrålhungrig. En inte allför ovanlig egenskap hos oss lite äldre lagotto har jag förstått.

Tjing-tjong - vattensprång!

Nu är badsäsongen här - utan minsta tvekan!

Nog har vi badat ett par gånger redan i år - i sjöar.
Men inget går upp mot havsbad och sandstränder.

Badplatser där vi hundar är välkomna finns det lite varstans, idag testade vi Gålö Havsbad tillsammans med Totti  och Lydia. Det var första gången - men garanterat inte sista. Jättefint ställe.
 
Det var alltigenom en mycket lyckad premiär, för trots det varma fina vädret var vi, förutom ett sällskap på människostranden, alldeles ensamma. Så vi gick aldrig dit längst bort till hundstranden utan stannade på udden.

Totti och Lydia hade med sig en present: en fyr! 
  .
Först fattade vi inte att den var vår ... dessutom flyter den ju upprätt och var lite speciell att greppa när den guppade på vattnet. Men sen blev det en riktig favorit. Verkligen.      
Bra också att den inte går att tugga sönder som våra gamla flytleksaker. Just det här sabotaget är faktiskt Totti skyldig till - inte Lydia.
Lydia och Totti hade också fått en ny leksak - en flytande Kong. Den ville kullsyskonen gärna ha - båda två samtidigt.
En dragkamp utbröt som varade rätt länge - men som Rolle till slut gick segrande ur.
   
   
Annars så lånade vi varandras saker hej vilt, mina, dina = våra.
Apporterade inte jag, så gjorde Totti det - eller Rolle. Lydia nöjde sig med att ta emot sakerna på bottningsbart djup.       
Matte kastade, Britt-Marie fotade och vi sprang, simmade och grävde av hjärtans lust - och fikade.
Massor av härliga foton blev det - tack Britt-Marie.
Klickar du på dem kan du se dem i större format.
     
           
                
  
Det här gör vi gärna om.

En Meja i söder - som precis har löpt klart.
En Lajka i väst - som är högaktuell just nu.
En Trixie i norr - som ska börja vilken dag som helst ...
... och en Penny i öst - som är beräknad någon gång i juni

Alla fyra inom en radie av 250 meter!

Inte lätt att vara Ressu då inte.

Matte gör vad hon kan för att distrahera genom att aktivera oss med uppletande och andra skojsigheter.
Vi har åkt iväg till klubben och andra ställen för att ta bad och promenader som inte doftar fullt så gott.
Tränat har vi också gjort - lite grand. Mest på skoj för min del ... och då är det skoj.

Men här hemma trånar jag bara.
Inne ligger jag mest och tittar ut via altandörren.
Är jag ute i trädgården så ligger jag i pergolan och tittar efter tjejerna.

 
Ibland går de förbi här utanför, tjejerna, och då gör jag allt jag kan för att komma igenom maskorna i armeringsnätet ..

 
Den här bilden är visserligen tagen på Gotland, när jag försökte komma igenom stängslet där för att komma åt den - av fotfolket kasserade - tryffeln som kastades in på gärdet. Vilket fruktansvärt onödigt slöseri - eller hur Lova?

I söndags var matte på ståndsmässigt afternoon tea på Häringe slott.
Där bodde det nog en gång en liten hund som också hade en ståndsmässig bäddplats.
Skulle ni vilja ha en sådan bädd?
Tycker kanske att den är lite väl 'mopsig' - inte riktigt 'lagottig' om ni förstår vad jag menar.
Ska kanske tipsa Sture ...

 

... hemma också bra.

Vi har varit på Gotland!
Den absolut bästa ön i hela världen! Paradiset på jorden,
Vi kom hem för en vecka sedan, men matte har varit lite svårstartad tycker vi, så bloggandet har fått vänta.

Överfarten, både till och från Gotland, tillbringarde vi i egen hytt ombord på färjan.
"Skönt med egen kuppe" som han sa Martin Ljung - speciellt när färjan är knökfull med folk och fä som ska tillbringa Kristi Himmelfärdshelgen på öjn.
Eva, Lova, Britt-Marie, Lydia, Rolle och jag i vår hytt på ditresan.
  
Ytterligare en söt tjej fanns med ombord, men hon hade det lugnt och skönt i sin bil och hennes matte, PiaMaria, satt någonstans och jobbade.

Det var alltså Rolle och jag och tre söta tjejer som skulle få dela boende och leta tryffel i ängena på Risungs i Rute. Så ni kan förstå att jag/vi tyckte det var helt OK.

Många bilder togs det och här ska ni få ett urval - blandad kompott från Britt-Maries och mattes kamera.

Här ser ni oss med 'fröknarna/instruktörerna' Ulla och Jane tillsammans med Eva med Lova med Risungs Gård i bakgrunden. 

Matte blev väldigt sugen på att testa Ullas fyrhjuling. Vi ville inte att hon skulle åka utan oss ...
  
... men det gjorde hon ändå.
 

Huvudsyftert med vistelsen var trots allt tryffelsök.
Och vi jobbade flitigt med två pass om dagen i de vackra ängena.  
Lova och Jane.

 Jag och matte 
 

Brissie och Pim 

Lydia och Britt-Marie med fyndet i handen.

Men vi hittade inte bara tryffel ...   

Ibland, om man fick sitta tillsammans, gick det bra att vänta på sin tur ... 

Ibland, om matte var ute med mig, gick det mindre bra. Rolle måste helt klart lära sig att vänta och förstå att hans tur kommer. Det jobbar vi på nu på hemmaplan.

Här har Lova markerat ett fynd.

... här är det Rolle som hittat något. Då gäller det att skynda fram.

 ... speciellt om det är jag som hittat något. Annars slinker det genast ner i magen.

Och här är det Rolle som är klar med sitt pass och vill ha ytterligare belöning.

Alla fick vi springa för att hinna med våra raska hundar
 

Gott om ställen att svalka sig finns det också runt ängena.
En del lite renare än andra om jag säger så ...
Här simmar Lova, Brissie lite försiktig vid strandkanten. 
 

Här ser ni mig när jag är relativt 'nybadad' 
 

Lova, Rolle och Lydia på språng.

På lördagen var det ett jippo i bygden som kallades för Rute reaR ute.
 

Då åkte vi runt på lite olika loppisar och passade också på att hälsa på Lydias och Rolles kullbror, Risungs Contadino kallad 'Conti', som bor kvar i Rute. En trevlig prick som inte hade något emot att vi kom.
Lite lurvig var han allt, men han skulle till frisören och få sin sommarfrilla sen på måndagen.
Ser ni hur lika i teckningen han och Lydia är? Rolles look-alike i kullen, Athina, fick tyvärr förhinder då vi skulle träffas eftersom det just den dagen föddes ett föl hemma på hennes gård.
 
Lydia och Conti med matte Carina.

Alla deltagande hundar fick godkänt av instruktörerna, matte behöver bara lära sig att se Rolles markeringar bättre.
Han har ju inte samma gräviver som jag precis - på gott och ont. Lite bättre på grävandet bör han bli (och jag lite lugnare). Så jag ska ta itu med att lära honom det, så att han blir tydligare med att tala om var matte skall gräva.

En fjäder i hatten till mig   .

Kan inte låta bli att visa några bilder på några söta lamm.
Britt-Marie försökte med tummen ...   
 ... men matte fick mata med flaska.    

Avslutar med ett par bilder från en morgonpromenad med Lydia och Britt-Marie.
   
                                                
 
... och Ullas fina hästar, i förgrunden 'Loskan' och den nya Suzie Q
 

Det fanns valpar också; sju härliga individer som redan nu vid sex veckors ålder, visade att tryffelsök kommer att bli deras cup-of-tea. Men ingen bild på dem tyvärr.

Härligt! Underbart! Skönt! Kul!
Nu har det tinat så att vi kan ströva fritt i skogen igen - nästan helt snöfritt!
Meeen - och det är jag bara glad för - det finns fortfarande fläckar där jag kan äta mig otörstig och ta en kroppspeeling.
 
 
 

Idag, efter helgens fina väder, provade vi att gå en av våra rundor i hemmaskogen - och det gick i stort sett obehindrat. Det är bara matte som behöver vakta sina steg lite och böja på ryggen ibland.
Vinterns myckna snö har gått hårt åt skogen massor av trädfällor så våra stigar får ibland en något annorlunda sträckning.
 

Våra, i skogen gömda, vittringsapporter har töat fram, våra olika uppletandeytor är snöfria, det går att gräva fram smarriga rötter och det går att bada i pölarna. Nu blir det extra roliga promenader igen!
Här ligger våra vittringspinnar gömda. Nu ska jag visa Rolle hur den övningen går till.
Men vi får se hur det blir med det ...   

.... för han kanske bara vill ha sina egenhändigt valda skogspinnar att tugga på.

 

Själv är jag själaglad över att få gräva efter rötter ...
 
... klättra på stammar ... och stubbar ... och stenar ...

Rolle likaså.
Just den här stubben var ordentligt murken, och för varje gång vi hoppade upp blev den mindre och mindre ...
Till slut höll den bara för Rolles 14 kilo - mina 16,5 var lite för mycket. 

Ja, det var en härlig promenad idag - jag tror vi är lika glada alla tre; matte, Rolle och jag.
Och en bra sak är att vi måste göra om den nu mitt på dagen för matte glömde våra koppel på ett ställe där vi satt bundna medan hon lade ut uppletandegrejerna.
"So nice, so nice - we do it twice" - en devis från mattes f.d jobb på Tandem Computers för länge sedan - som passar bra idag.

Snart går det nog att gräva ner lite tryffel också ... då är lyckan total!

Avslutar med en bild där vi poserar på en av våra nya mattor som Siv har vävt. 
Just den här ligger i vår hall och vi gillar den skarpt. Så vackra färger.

Nu hoppas vi på att det inte blir alltför regnigt, lerigt eller geggigt fram till helgen, för Rolle bör hålla sig hyfsat ren och fri från skogsboss ett tag ...
Men efter den 28:e är det fritt fram för typiska lagottopromenader igen ...

Alla foton tagna med mattes mobil, så kvaliteten är inte optimal.
(Det är den inte alltid annars heller) 

Idag är det första april.
Har ni blivit lurade? Inte vi. I alla fall inte ännu. Dagen är ju inte slut, men vi är på vår vakt.

Och nu är påsken snart över för i år.
Ont om påskkärringar har det varit gott om här på täppan i år - precis som hos Totti och Lydia.
Konstigt ... men det blev extra mycket godis till gottegrisarna här i huset, på gott (!) och ont.
Ett par söta grannflickor knackade visserligen på här i torsdags ... men sen dess har det varit tomt på kärringar.
Ända tills i lördags, när vi hade Fanny, Niklas, Anna och Alma här. Då hjälpte matte och Fanny upp kärring-statistiken lite genom att styla sig med rouge, fräknar och sjaletter till allas glädje.

Ja, i lördags hade vi alltså lite påskfirande här i kojan.
Det målades ägg med stor koncentration.
Alma målade Rapunzel som har vattkoppor - vattkoppor som hon inte kliar på.
Alma är minsann snart lika hårfager som Rapunzel och har precis haft vattkopport - som hon inte kliat på.
 

Mor och dotter

Att Niklas är inbiten fan av Hammarby och Kennedy (nr 23)  har väl inte undgått någon. 

Här är våra ägg uppställda inför klitsch-tävlingen. 
Tävlingen som sedan vanns av husse och hans ägg - det längst till vänster. Matte åkte ut direkt i första omgången.
  

Efter maten blev det något av skönhetssalong.
Vi blev alla ompysslade och insmorda av jordgubbslotion men Fanny fick dessutom en helt ny look.
Inte helt smärtfritt som ni förstår.
   

Men snyggt blev det - eller hur?

Vi, Rolle och jag, undgick den stylingen - tack och lov.

Nu hoppas vi på att våren gör entré på riktigt, så att snön smälter med fart och att det blir barmark i skog och mark.
Och att tjälen går ur jorden, så att vi kan träna tryffelsök igen. 

SKÄRP ER KYCKLINGAR - PÅSKEN ÄR ÖVER!