Som vanligt säger jag: "Borta bra men hemma ... i alla fall lika bra"
Vi har haft det fantastiskt på Gotland, helt enkelt underbart. Vi har bott på Risungs Gård, på nedre botten i "magasinet" med egen stenlagd uteplats. Toppenbra.
Vädret har varit kalasfint och vi har badat mest varje dag. Matten och hussen också.
Sudersand, Valleviken, Slite, Åminne härliga badställen allihop.
Här ser ni oss på Sudersand.


Husse kastade våra flytleksaker så gott han kunde med sin vänstra hand och det var inte alltid den hamnade i vattnet om jag säger så. Faktum är att matte, just för tillfället, kastar bättre - även om hennes kast också hamnar galet titt som tätt. Och hon har inte brutit någon handled ...

Vi hade matsäck med och stannade flera timmar på stranden ...
 
... gott om tid för både lek, bad och grävjobb. Jag kan garantera att Sudersand är fullt med flera nya fallgropar.
   
      
   
Allt har inte varit bad och lek - i alla fall inte för Rolles del.
Han har visat upp sig på Gotland Dog Show i Visby - två dagar på raken.
Första dagen fick han Rött kort (Excellent) och Reservcert.
    
Domaren, Jos De Cuyper från Belgien, gav honom följande kritik:
Nice type. Good head, neck and shoulder. Tail well set. Good proportion in the head. Good ribbing. Well coupled. Correct angulation overall. Nice temperament. In the move tends to passing.
OM han bara inte passat när han sprang kanske han hade fått ett Cert och blivit placerad ... Nära var det i alla fall.

På söndagen dömde en annan belgisk domare, Theo Leenen som 'bara' gav honom blått kort (Very Good) med följande kritik: Good size and proportions. Correct masculine head. Eyes dark enough. Well set ears. Good neck, shoulder and topline. Correct tail. Well angulated. Good bone and feet. Strong body. Nice coat. In the movement frequently pacing. A little bit too shy.    
OM Rolle hade varit lite gladare efter det att domaren grävt honom i munnen och inte varit så 'blyg' när han klämde igenom hela kroppen extra noga och länge, hade han absolut fått Excellent, det förklarade domaren för matte efteråt inför alla, för han är verkligen en fin hund. Och så gav han matte stränga order om att se till att 'hunden travar rent'. 

Det där är nu tredje gången som Rolle passar på utställningar - han gör det aldrig annars. Jag gör det ofta, kanske har han tagit efter mig. Massor av goda råd har matten fått; cykla med honom, lär in kommandot 'trav', ta ner honom ett par hekto, behandla honom med ljus ... Jag tror nog att det mest beror på att hon som håller i kopplet inte heller springer rent med sina onda knän. Men ingen möda ska lämnas ogjord för att få bukt på problemet, det kan ni lita på, för han har ett verkligt fint steg egentligen.

Riktigt bra gick det för Risungsflickorna på söndagen: Rolles halvsyster Cayenne (samma pappa) fick Cert och ReservCACIB på söndagen och kullsystrarna Schilla och Bella fick Excellent medan Athina nöjde sig med VG.
Så här glad blev Ulla Uppfödare då.
  

Det är inte bara hundar som bedöms och får omdömen på Gotland:
På Risungs anordnades också riksbedömning av utvalda baggar, både gårdens egna och från andra gårdar.  Två ditresta bedömare kollar pälskvalitet, färg, vikt, lockar m.m och mäts fett och muskler och skrivs långa bedömningsrapporter. Resultatet blev mycket gott. Det finns inte enbart fina lagottos utan också några finfina baggar på Risungs Gård i Rute.
   
Dagen innan vi skulle åka hem fick vi också vara med om lammklippning.
Tre raska grabbar kom med sina klippmaskiner till gården. Ulla, Claes och Jane tog hjälp av gårdens vallhundar Allie och Luna och föste ihop lammen, motade in dem i fållan och in i 'frisersalongen' ...
     
... där tog klipparna vid och skalade av ullen med en imponerande fart och teknik.
Matte höll rent runt klipparna och sorterade ull för brinnande livet: prima grå ull i en säck, vit ull i en annan, "Lena-ull" i två egna säckar beroende på färg och så skräpull i en särskild hög för sig.  
   

Avslutar Gotlandsrapporten med en bild på söte, lille Zorro, 4 månader, som tyvärr fick sig en liten minnesbeta av vår egen Surputte då han, Zorro alltså, på valpars vis, var lite närgången och påstridig och inte riktigt lyssnade på Rolles tillsägelser när vi hälsade på hos dem i Gothem. Rolle fick sen tillbringa resten av tiden i skamvrån/fristaden/buren i bilen och Zorro höll sig lugn vid husse Lasses fötter.
    
Och ja, får ju inte glömma att berätta att som vistelsens clou fick vi avsluta dagarna på Gotland med lite tryffeljakt. Och jag kan intyga att vi har en stor burk med den varan med oss hem. Naturligtvis inte någon tryffel av den allra bästa kvaliteten ... det är ännu för tidigt på säsongen.  Men vi fick leta och vi hittade - bättre kan det inte bli.        

Det går inte att hålla något hemligt för oss ...
Nä nä - vi märker direkt att något är i görningen.
Och titt som tätt hör jag ord som t.ex 'färja', 'biljett', 'packa', 'Risungs', 'Sudersand', 'Visby', 'raukar', 'stenkust', 'creperie', 'nummerlappar', 'kom ihåg', 'glöm inte' och 'utställning'.
Matte är gladare än vanligt och husse har slutat säga nej.
Jag tror mig veta vad som vankas: EN TUR TILL ÖJN!
Ön med härliga stränder, sand och saltvatten, maffiga raukar, lattjo rabbisar, tryfflar .... say no more; jag längtar!  

Men det här med utställning ... det får matte och Rolle deala med på egen hand, jag och husse tar en tur på tu-man-hand någon annanstans medan de rantar runt i ringen. Jag är extra glad att han till slut ändrade sig och valde att komma med, så jag slipper vara med hela tiden där vid ringside. Vi kan ta en glass-fika nånstans, han och jag. 

Och sen - från och med mitten på september - har matte lovat att hon ska bli bättre på att träna och göra saker som jag tycker om igen. Vi har t.ex inte spårat en enda gång det här året. Jag VET att matte har ett par knän som är besvärliga och kanske klarar hon inte att spåra i den värsta terrängen med mig, men vi kan ju börja lite försiktigt. Det är så kul att jobba med nosen.

Helt utan nosjobb har vi ju inte varit, nä då. Varje dag har vi både uppletandeövningar och godissök i skogen. Varje dag.
Och det är jättekul - men inget går upp mot att spåra.

Så här kan det se ut när matte har förberett ett godissök i skogen.
Massor av små torra matpluppar är utslängda på ett större område i skogen, högt som lågt och det gäller att inte lämna någon yta oavsökt.
  
   


Rolle har fått en ny träningskompis ... en Myra.
För två veckor sedan tränade de tillsammans för första gången. Ute på Drottningholm.

Myras matte heter Carina, och henne har jag minsann också tränat tillsammans med. Och då med världens bäste Knodden. Men det var några år sedan, om man säger så ... Knodden och jag har mer eller mindre överlåtit all tråkträning till de yngre förmågorna. Vi har gjort vårt och numera gör vi mest det som vi tycker är roligast - när vi tycker att det är roligt.

       
I morgon ska de dit igen och ringträna för en domherre som heter Svante Frisk. Ett litet genrep inför nästa helg på öjn kan jag tänka och goda råd och tips kan man inte få för mycket av.

Duschbad, trågbad, karbad, sjöbad - havsbad! Alla bad är mer eller mindre toppen.

Men havsbad är havsbad och klart bäst. Och havsbad med sandstrand är allra allra bäst.

Idag blev det havsbad i Östnora - tillsammans med Totti och Lydia.
Där finns det visserligen en strand, men den är inte längre tillåten för oss hundar, så vi får hålla till på en udde lite vid sidan om. Men den duger bra - jättebra.

Alla - t.o.m. mattorna och Lydia simmade.
Lydia tog faktiskt sina första simtag idag. Att det har dröjt har inget att göra med att hon är en badkruka - nej, långt ifrån. Hon har bara inte fattat att hon kan simma. Idag fick hon sin första lektion och det blev minsannn MVG. Även om hon inte genast kastade sig ut på djupt vatten igen. Men det kommer! Och snart nog njuter hon lika mycket som vi andra av att paddla runt för egen maskin på djupt vatten ... eller så gör hon det inte och det är lika bra det.

Matte Britt-Marie beslöt att hjälpa Lydia lite på traven och bar ut henne en bit på djupt vatten - Totti och jag håller koll att det går rätt och riktigt till.
 
Hon var aldrig rädd, plaskade bara lite ovant till att börja med, men Bim höll en stödjande hand under hennes mage
 
och när hon sen släppte taget tog Lydia lugna fina simtag mot land och nådde fast mark under tassarna inom ett par meter. Två gånger upprepade de proceduren - och det fick räcka för idag tyckte Lydia.

Vi andra simmade av hjärtans lust både länge och väl och njöt av det sköna vattnet.
    

Sådana här varma dagar behövs verkligen ett rejält bad - man står sig rätt bra sen resten av dagen.

Havsbad med sandstrand då?  Jo då, snart nog kan vi, Rolle och jag, kuta runt på Sudersand eller Valleviken, gräva i sanden, leka med tången, apportera våra leksaker och simma i vågorna. Gissa om vi längtar - både matte och vi. Raukar och sorkar, lamm och rabbisar snart kommer vi! 

Hej hopp - ta ett dopp!