Ur led är tiden - pannkakor på en tisdag!
Ja, inte mig emot, jag kan äta pannkakor varje dag; tisdag, torsdag, julafton, midsommarafton spelar ingen Roll...
Idag åt vi det för att det var Rolles födelsedag. Två år fyller han, lillskiten.

Lillskit är förresten ett mycket passande namn idag. För han hittade nå't i skogen, som inte precis luktade lavendel, att rulla sig i. Det slutade med schamponering i duschen. Roligare kan man ha på sin födelsedag kan man tycka.
Inte fick han nå't paket heller. Den ende som fått något idag är jag, som fick ett ekologiskt fästinghalsband. Vi måste införa bättre kalasrutiner här i kojan, den saken är klar - i god tid före den 18 januari.

Matte tog i alla fall en ny bild på honom idag. Det är den till höger om ni undrar.
Den vänstra är tagen på Risungs den 2 september 2010 när Rolle var knappa 5 veckor.
Var man lagd åt det lite elaka hållet skulle man kunna säga att han blivit en större men betydligt blekare kopia av sig själv.

Fram för fler pannkaksdagar!

   ... det är vad han är, min lillebror.

Ta t.ex här om dagen då vi var uppe på klubben för att träna lite lätt för första gången på säkert en månad.
Vem passar på att stajla framför kameran då om inte Rolle.
Dels apporterade han på appellplan - och Eva fotade.

Sen gick alla upp till uppletanderutan i skogen, Andy, Madde, Tua, Iris, Curry, Vilda och Rolle och jag.
Vem hamnar på bild då? Jo, allas vår Rolle Rosk.

 
  
Om sanningen ska fram - och det ska den väl - så var det så att Eva (hon som fotade) inte kom upp förrän efter det att Andy, Tua och jag hade gjort vårt jobb i uppletanderutan.

Igår, fredag, hade vi släktträff igen.
Kusin Totti och ystra Rollesyster Lydia kom på besök, med både matte och husse.
Ett par timmar innan de kom hade matte preparerat skogen med våra sista tryfflar, delat dem i mindre bitar, paketerat dem i tefilter för att ev. kunna använda dem en gång till, och varit ute och grävt ner dem, så vi visste vad som var på 'G', Rolle och jag. Men Totti och Lydia blev nog glatt överraskade när vi stannade till i skogen och en efter en fick leta tryffel.

Damerna först, så Lydia fick börja. Hon rusade runt med nosen felinställd - hon letade nog figuranter.  
Sen fick åldermannen i gänget, Totti, ta över. Han fattade direkt vad som var i görningen, hittade tryffel - och svalde den! Med papper och allt! 
   
  
Som de artiga värdar vi var väntade vi till sist. På bilden ser ni att Lydia, Totti och Rolle ivrigt följer mitt arbete, medan hussarna helt har tappat fokus. De måste haft något oerhört viktigt att prata om.

  
Men till slut blev det vår tur och jag fick börja - age before beauty, som det heter.
   

Och sen lillskitens tur.

Rolle var inte siste man i tryffelrutorna - Lydia skulle få en chans till nu när hon stått en stund och kollat på oss som vet hur det ska göras. Och då hade hon fattat galoppen, d.v.s ställt in nosen rätt, så då hittade hon tryffel.

När all tryffel var upphittad - eller uppäten - fortsatte vi med en skön promenad i skogen innan vi gick hem till oss för att ta en lättare lunchfika. Alla fyra på en bild - högst ovanligt. Det är jag som anför följa-john-kisseriet.  
  
Hemma väntade bad i dammen - för Totti och mig, ett varsitt gott lunchkex till alla och mycket bus för ungdomarna.

Ja, ungdomar kanske de inte riktigt kan kallas nu, för om bara tre dagar fyller de två år. Tänk vad tiden går.
 

  
Det var som alltid jättetrevligt att träffa dem alla.
Speciellt Lydia - för det här med tjejer det är grejer det!

Tack Eva och Britt-Marie för fina bilder.   
   
              
   

Idag fick vi varsin tuggring, Rolle och jag. Jipppiiiie! Det var länge sedan sist.
Matte är lite överdrivet försiktig med såna där tuggsaker eftersom jag har en förmåga att alltför snabbt tugga i mig allt. Det går på nolltid och hon tycker att jag sväljer allt för stora stycken. 
Rolle, däremot tyckte att han ville spara sin till ett senare tillfälle och drog iväg med den i trädgården. Provade massor av gömslen, grävde lite lätt, lade ner ringen och puffade över lite jord med nosen. Sen gick han upp på altanen och lade sig och såg cool ut. Men efter bara någon minut var han på benen igen och grävde fram den för att hitta ett ännu bättre ställe. Så höll han på i säkert 20 minuter.

Här provar han att gömma den bakom rhododenronen i hörnet.
 

Men, nej, det passade inte den här gången.

Som sagt, så höll han på ett bra tag medan jag låg under bordet och tuggade på min - frenetiskt.
När han såg hur slemmig och god min blev efter ett tag tog han till slut och grävde fram sin, nu inte längre speciellt rena bitring, och lade sig på gräsmattan och tuggade ikapp med mig.

 
Nu har vi ingenting kvar - varken han eller jag.
Den lilla snutt som var kvar på slutet tog matte hand om för att vi inte skulle svälja den hel.
Underbart är kort.
    

Igår, tisdag, hade vi äntligen möjlighet att träffa tjocka släkten igen.

Tjock och tjock förresten, ingen av oss är det minsta överviktig. Tvärtom, de båda yngre är båda i tunnaste laget.
Solen sken och det var varmt och skönt, så vi bestämde oss för en badutflykt.
Träffades på klubben och tog en promenad ner till sjön och det var där vi blev blöta ända in på hårrötterna.
I alla fall Totti och jag. De där Risungsbarnen verkar varken ha fattat att de kan simma - eller att det är skönt.
Några badkrukor är de inte - bara okunniga om det fiffiga med att simma. Men det kommer. Vänta bara tills matte tar sig ett dopp i havet - då kommer nog Rolle att simma ut till henne, så mattig som han är. Aldrig många meter ifrån henne.

Så här går det till när vi badar:
Mattorna kastar ut flytleksaker, Totti och jag simmar ut och hämtar.
På land står Lydia och Rolle och väntar och kräver att få del av bytet.
Det spelar ju ingen större roll om de tar bytet en sväng, för den kastas strax ut igen ...
Och så pågår det så länge tiden räcker till eller mattes arm orkar kasta, för det är då inte min ork som tryter, den saken är buffalo.
Här följer en bildkavalkad:

Klicka på bilderna så blir de större.
               
             

När matte tycker att det är slutbadat för idag tigger jag snällt: "Bara en gång till, snälla matte. Kasta en gång till".
Och oftast gör hon det!  

Idag är det mattes födelsedag.
Hon har fått ett par sandaler av oss. Sandaler som tål att gå i vatten med. De ska nog komma bra till pass.

Avslutar med ett par bilder på explosionen i vår trädgård:
I förrgår såg 'bomben' ut som på första bilden    -    idag ser den ut som på den andra.     
 
 Vackra, underbara, väldoftande pioner slår nu ut mest varje dag.
 Vi har nog15 olika sorter. En del har ju faktiskt redan hunnit blomma över, t.ex svavelpionen, men många kvarstår. Härliga tider - strålande tider.

Hej hopp - ta ett dopp!