Bror Duktig - på gott och ont - det är vad han är, min s.k lillebror.
Lite väl duktig, kan jag tycka.
En typisk lillebror som dessutom skvallrar för matte och husse. Vänta bara ska ni få höra.

Att han var duktig på spårappellen har ni ju redan sett.
Efter det har han varit duktig på utställningen i Norrköping nu i lördags.
Vårt favoritmonster, 'moster' Pia, följde med matte och Rolle till Norrköping och supportade och fotograferade. Mycket uppskattat av både Rolle och matte. Den här gången lyckades hon dessutom lite bättre med fokuset, så här följer några bilder från utställningen. Jag stannade hemma med husse och hade det lugnt och skönt.

Här har ni en bild på Rolles fyra första konkurrenter i Öppna klassen
 
Och här poserar nummer 5, 6 (Rolle) och 7. 
  
          
Rolle vann Öppna klassen.
Här nedan delar av de hundar som gick vidare till hanhundskonkurrensen - jag tror de var 12 stycken totalt.
   
Till slut placerade han sig som 5:e bästa hane med ett retfullt Reserv Cert.
Fin kritik av domare Göran Bodegård:
Utmärkt storlek och könsprägel. Tilltalande uttryck. Utmärkt hals och överlinje. Trevlig, pigg attityd. Sunt konstruerad fram och bak. Bra lockar. En fin hund.

I bilen på väg hem ringde mattes telefon. När hon svarade fick hon en unison röst i sitt öra som sa:
"Nu får du väl skärpa dig!" Det var Rolles 'mormor' och 'farmor', Ulla och Jane, som tyckte att nu får matte ta och visa honom bättre och se till att han får sitt Cert!  Skämt åsido, de ringde nog mest för att gratulera, men nog ska han och matte träna lite show i några veckor nu innan det blir dags för ny ringshow i Avesta.

Ja, så var det det här med Bror Duktig - skvallerbyttan.
I går, när vi låg på framsidan och vilade efter en långpromenad och frukost, fick matte ett ryck och började rensa lite ogräs och när hon hade ögonen på ogräset och husse gick in för att hämta något från köket, passade jag på att smita! Jag smet till min favorittjej, en brun labrador som heter Meja, som doftar oemotstånligt gott just nu. Matte och husse hade inte märkt något OM inte lille skvallerbyttan ställt sig upp och talat om att jag stuckit - och åt vilket håll.
Nu var Meja inte hemma, så när matte kom med kopplet i högsta hugg (hon förstod direkt vart jag stuckit) följde jag lugnt med hem igen.

I förra veckan hade vi släktträff med Lydia och Totti. Med spårövningar för oss alla.
Varmt och soligt var det, så badet efter avslutat arbete uppskattades av oss alla. Kanske mest av mig ...
           
Badbilderna tagna av Tottis och Lydias matte Britt-Marie. 

 

Totti och Lydia

4 juni 2014 15:40

Riktigt fina bilder från utställningen, beröm åt "monstermostern"! Och vilken fin kritik. Undrar hur kritiken lät för de fyra grabbar som placerade sig före? Och så fin Rolle ser ut på bilderna! Nu håller vi tummarna för för att det ska gå hela vägen i Avesta, trots mördande konkurrens.

 

Monstret

4 juni 2014 18:37

Tack till Totti och Lydia som skrev att jag skulle få beröm (trots att bilderna inte var i topp). Näst gång ska jag ta med videokamera så tvåbeningen kan se hur det ser ut istället för att bara fråga mig.
Pojkarna, alltså fyrbeningarna, ska veta att monstret är stolt över dem och Ressu ska veta att han alltid är närmast i mitt hjärta. Kram och Tack!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Ja, nu har han gjort det igen; showat i ringen!Radunon Söndagen den 31 maj var det dags för Lagottoklubbens årliga Raduno i Österbybruk. Dit måste man ju bara åka, tycker matte. Men det är det nog bara hon som tycker. Ja, kanske Rolle då. Husse och j...

   Det här blir en fotokavalkad över vår vecka på Gotland ... Många bilder är det, så en del är i miniformat, men klicka på dem så ser du dem bättreEn hel vecka hade vi, matte, Rolle och jag, att njuta av våren på vår favorit ö.Norsta Auren tjohooo...

... eller en vandring bland Saharas sanddyner... eller rätt och slätt en liten försmak om vad som väntar oss, Rolle och mig, i nästa vecka... SAND, SAND och åter SAND. Endast en kort biltur hemifrån öppnade sig ett helt nytt landskap för våra ögon ...

Nu ska det bloggas!Att vi inte fått till en endaste uppdatering sedan 21:a september finns väl egentligen ingen fullt godtagbar ursäkt för. Det är faktiskt ganska så skämmigt ... Men nu är vi på 'G' igen, så förhoppningsvis blir det något tätare uppd...

... utan rätt duktig också I lördags, den 13:e, blev han nämligen klubbmästare i Lägre Spår, min lillebror. Måste faktiskt medge att jag är imponerad för jag vet att han inte fått den uppbackning och träning som borde ha föregått en så pass viktig ...