I onsdags fick vi ett grönt, väldoftande, paket med tryfflar från Gotland.
Hälften av innehållet leker vi med nu, så ofta vi kan och så länge det går att peta ner dem i jorden.
Resterande har vi sparat i frysen för att ta till så snart våren tinat upp marken igen.
Vi har ju inte riktigt samma förutsättningar här på fastlandet som de har på Gotland, men det går utmärkt att leta tryffel i barrskog också.

Idag, däremot, hittade matte ett nytt ställe som till en viss del påminner om vårt favoritänge i Rute.
Matte har lånat en bild från ett av Ullas facebook-inlägg för att ni ska se likheten. Men ska sanningen fram så är vårt änge bara en bråkdel så stort och bara en bråkdel så vackert som den äkta varan i Rute.
Ovan ser ni den äkta varan, nedan vårt substitut.


Vi hittade alla våra tryfflar, både Rolle och jag. Fyra var. Och bara ett svinn. Det var Rolle den här gången som svalde en. Detta p.g.a att matte inte kunde hitta den i jorden där han markerade ... så han tog den i munnen och innan matte fattade det hade han tuggat i sig den.



En söt, liten skogsmus kilade in i sitt bo här vid björkkvistarna, och distraherade Rolle en liten stund, men han bröt det sökandet när matte sa ifrån, och fortsatte med tryfflandet.

 
Jag hittade inte bara tryffel - en gammal käke av en gammal älg (tror jag) hörde också till dagens fynd.

Enorma tänder, liksom lite dubbla ... påminner nästan om en blomma, liljekonvalj tror jag den heter.


En härlig promenad var det i det friska, vackra vädret.
Och åter igen kunde vi kombilera nytta med nöje; tryffelsök med skogspromenad.
 
För vår del får det gärna dröja med tjäle och djup snö för tryffelsök är något av det allra bästa vi vet.  

Nöjet att träffas och nyttan att träna och spåra förenades i tisdags när vi äntligen fick tillfälle att visa Totti och Lydia vår ö-luff. Som så ofta hade mattorna kamerorna med och det fotades både under Rolles och Lydias lydnadsträning, ö-lufsen och när jag spårade.
Bilder på arbetande lagotti behövs till ett bildspel som ska visas i rasmontern på¨Stockholms Hundmässa nu i december och på My Dog i Göteborg i januari och vi är ju inte sena att ställa upp - nytta med nöje.

Här ser ni ett par fina bilder på Rolle under fotgående och språngmarch. 
 
Han går faktiskt oftast så där fint. På träning alltså. Nu sist på lydnadstävlingen fixade han ju inte mer än 7 poäng på det momentet ... men så är det ju jämnt ... träning är en sak, tävling något helt annat. Men övning ger färdighet så det är bara att fortsätta träna. 
 
Under tiden de tränade låg Totti och jag kvar i bilarna och sparade på krafterna inför ölufsen.
Vi har ju mer eller mindre lämnat det här med tävlandet bakom oss, men mycket spring i benen har vi fortfarande.


Båda mattorna hade som sagt kamera med och det fotades friskt.

Att samla fyra ystra lagotti på en och samma bild är inte lätt ...     
      
... men det går. 


Och nu till min spårinsats.
Matte lade ett spår i terräng där det i alla fall etappvis skulle gå bra för Britt-Marie att fotografera mitt arbete.
Och det kan man väl lugnt säga att hon lyckades med, Tottis och Lydias egen hovochtassfotograf.

Drag i selen som ni ser



Här har jag precis hittat en av spårapporterna.

och här har jag kommit till slutet

vilket alltid renderar lite tjo och tjim, extra gott godis och massor av beröm. 
 

Det sägs ju att det man gör gärna gör man i regel bra. Och jag älskar att spåra, ja att arbeta med nosen, så utan att vara alltför skrytsam, kan jag nog säga att jag är bra på det. Att använda nosen alltså. Vad som är allra roligast, spåra eller leta tryffel, det är omöjligt att säga.

Tack Britt-Marie för de fina bilderna.

Idag gick vi på bäverjakt med kameran i högsta hugg.
Vi smög oss på mjuka tassar, så tyst vi kunde, men inte ett enda plask fick vi uppleva idag.
Gott om bevis på deras framfart såg vi, och deras kojor, hyddor heter det visst, ute på ön mitt emot, men som sagt;  inte ett endaste plask.
Jag tror ju att tiden spelar stor roll. Man borde nog vara mycket, mycket tidigare än vad vi var, för att ha en chans att se dem. Men sååå himla märkvärdigt kan det ju inte vara att fota en bäver, att man ska behöva gå upp mitt i natten. Förresten, går inte bävrar i ide så här års?

En vacker morgon var det.
 
  

Det här är en liten del av allt vi såg av bävrarnas arbete
 
 
    
På bilden här ovan till höger ser man att de lagt upp ett förråd av björkstammar ...
Nä, skojar bara - det är nog markägaren som staplat fina björkstammar att ha som ved. Kanske har han fått hjälp att fälla dem ... han hämtar dem säkert sen i vinter när isen bär.

Här ser man tydligt bäverns taktik, hur den gnaver med sina tänder.


Där, på ön mitt emot, kan man ana ett par bäverhyddor.
Om Du, kära jultomte, läser det här så notera på din lista att matte önskar sig ett bättre objektiv med bättre spännvidd till kameran. Jag tycker att hon varit hyfsat snäll under året så om du frågar mig så är det OK.  

Tänk att de, bävrarna, fäller träd på den här sidan och sedan simmar över med det. Märkvärdiga djur.
Undrar hur många de fällt där ute på ön - det får vi ta och kolla upp i vinter när vi kan gå på isen.


Vacker morgon var det i alla fall med en svag sol som speglade sig i vattnet.


Avslutar med en bildgåta: Ser ni stollen?

Ibland är han verkligen helt osynlig - men han är aldrig långt borta och kommer alltid när matte ropar.           

Vi har, som kanske några redan sett på Facebook, hittat nya strövområden här i närheten av hundkojan.
Det är inte en riktig ö, mera en lång udde, men ett av sätten att komma dit är att gå på en flytande spång.


När vi gick där de två första gångerna hade vi lite problem med att hitta smartaste vägen tillbaka, men sen en dag fick vi sällskap med Christina och hennes dansk-svenska gårdshundar Arethe och Ceci, och då lärde vi oss hitta lite bättre.
Christina har nämligen en app i sin mobil som visar var man är och hur man bäst hittar tillbaka igen.
En sån app måste matte installera på sin telefon - absolut.
Och inte bara det, hon måste lära sig använda den!


Arethe och Ceci är lika glada i höga stenar som jag och Rolle ...

... men riktigt lika duktiga på att klättra upp i träd som de är vi inte. I alla fall inte ännu.


Gott om bäver finns det där,och vi hörde ett plask efter en, men hann inte se den.
Men att de är flitiga avverkare såg vi massor av bevis på.


Härlig natur är det och även om man inte tar stigen precis vid sjökanten går det bra att blöta ner sig. 
Det finns ett antal olika sätt att ta sig tillbaka till 'fastlandet' men tar man spången är man i alla fall säker på att hitta hem igen.
   
  
Och så var det det här med den olyckliga debuten.
Ja egentligen ska vi inte kalla det för olycklig, för varken matte eller Rolle är speciellt olyckliga  ... men lite knasigt blev det allt när Rolle tävlingsdebuterade i lydnadsklass 3 i söndags.

Det började så bra med
Sittande i grupp  -  Rolle satt i giv-akt med full fokus på matte och fick 10 poäng av domaren.
Men sen under platsliggningen, då det endast återstod ett par ynka sekunder av de 3 minuter som gäller,
tröttnade grannhunden, en tollare, han hade på sin vänstra sida, och gick fram och ställde sig över Rolle och morrade lite. Momentet fick avbrytas och göras om utan tollaren, men då hade Rolle tröttnat på att ligga och satte sig, så det blev en 0:a i betyg.
Sen blev det dessutom lite abrupt när de kallades in för att göra övriga moment. Detta p.g.a. att en hund med ett tidigare startnummer hade brutit (vilket matte missat) så deras tur på appellplanen kom lite plötsligt och oförberett.
Nu vet vi att matte hade kunnat begära en minut eller två för att förbereda sig ordentligt, men det tänkte hon inte på mitt i nervositeten. Och så gick det som det gick.
Fritt följ   -  7 p  (pendlar, DK, segt sättande)
Sättande   - 0 p  (DK, sitter ej)
Inkallning med ställande   - 6p  (flera steg)
Sändande m lägg och inkallning   - 0 p  (föraren flyttar sig) 
((ja, jag bröt momentet eftersom Rolle inte lade sig ner utan bara stod och nosade i rutan))
Apportering och hopp   - 9.5 p  (snett sättande)
Apportering metall   - 7p  (tveksamt gripande, snett sättande)
Vittringsprov   - 7p  (tugg)
Fjärrdirigering   - 7p (DK, missar en position, ngt framåt)
Helhet   - 6,5
Totalt 171 poäng och inte ens ett tredje pris.
Jag vet, för jag är ju oftast med när vi tränar på klubben, att Rolle kan så mycket bättre än vad siffrorna visar.
Jag skulle t.o.m säga att han är 10-mässig på 'Rutan' i vanliga fall.
Men så är det - det är på tävling det gäller. Nu vete katten när de ska få till nästa tävling, det börjar bli lite väl kallt och snart kommer väl snön också. I värsta fall får det väl vänta till våren. Då finns det i alla fall gott om tid att träna in momenten så det blir högre betyg rakt av.

På återhörande