Det var bra länge sedan sist nu - sorry.
Kanske tycker ni att vi måste ha ett trist och enahanda liv, att det inte händer nå't hos oss.
Ingenting att skriva om i alla fall. Men så är det inte.
Vi både mår bra och har det bra.
Friska, pigga och glada är vi - båda två.

Det händer en massa saker, men tack och lov inget revolutionerande, bara vanliga saker som
härliga promenader i skog och mark, lydnadsträningar på klubben, spårning och uppletande i skogen och
lek med kompisar.
Och mat i normala givor.
Kanske inte just det käk jag skulle valt först på menyn precis ... men jag är i alla fall inte konstant hungrig.
Bara oerhört rädd att bli utan mat igen, så jag äter allt jag kommer åt - så fort jag kan.
Man skulle kunna säga att jag satt mig själv på en seafood diet: I eat food when I see food.  :-)
De må vara ogräddade piroger från köksbänken, en bortkastad tjockpannkaka i skogen (vem fasen är så dum att han kastar bort en pannkaka) eller barnbarnens Mariekex ...

Vi har inte tryfflat ännu i år. Vilket är synd.
Men jag vet att matte har några av skogens svarta guldklimpar kvar i frysen så jag hoppas och tror att det snart är dags för årets första tryffelsök - nu när tjälen gått ur marken. 
Grävbehovet är stort så här års, så jag tränar på rötter så länge.

Svart jord - svart nos.
  

Badat har vi gjort. I sjön, inte bara i skogspölarna.

Det blev ingen lång simtur, knappt att tassarna lättade från bottnen, men ändå.
Rolle körde med samma taktik som före vintern; han står kvar vid stranden och väntar på levererans.

Spårat har vi gjort - ett antal gånger.
Vi har förenat nytta med nöje och hjälp Tua träna inför hennes tävlingar i Lägre klass.
Och jag måste säga att det gjorde vi bra, för nu är hon uppflyttad till Högre klass.
Duktig tjej det där.
Svart och snygg som synden är hon också ... en riktig kalaspingla.
Se bara så fin hon är här på bilden när hon poserar i ett repkoppel från Gleska.(www.repkoppel.se)

På promenaden igår sprang Rolle ut i vattnet vid våra fågelsjöar med sin älsklings leksak, en gummibollsliknande kyckling, i munnen. Han släppte den - och den sjönk! Det var säkert 30 cm djupt just där. Och där nere på botten låg den. Lysande gul, ganska synbar men retfullt långt ner i det lite dyiga vattnet.
 

Länge länge försökte han få upp den med tassen men det hade bara till följd att han trampade ner den ännu djupare ner i dyn.
 

Jag kom till hans undsättning, men inte ens jag lyckades få upp den.
Han har nu en ny - vi hade en i reserv här hemma - så allt är frid och fröjd igen.
Fast det är väl bäst att matte genast köper in sig på en ny att ha i reserv, för det är verkligen en favoritgrej det där. Den studsar så roligt och oplanerat eftersom den inte är helt rund och dessutom har en liten näbb som står ut.

Idag har vi haft en härlig dag i skogen igen tillsammans med Tua, Madde och Andy och deras husfolk Siv och Weine.
Vi lade spår åt varandra i olika skogar.
Rolle fick ett appellspår på ett litet flygfält.
Jag fick ett långt spår med många vinklar varav en spetsvinkel, blandat skogspinnar och "köpepinnar".
Tua och Madde likaså. Andy, gruppens oldboy, fick ett lite kortare spår med hänsyn till åldern.

Alla fem hundarna fick med beröm godkänt! 
Efter fikapausen ordnade de  ett uppletande åt oss i skogen.
Vi skickades ut en och en i två korridorer. Inga större problem där heller - tvärtom. 
Att jag just idag hade lite svårt för en strumpa behöver vi ju inte prata högt om ...
Här ovan Tua på väg in med ett föremål och här nedan Madde.
    

Och vi hade tur med vädret.
Vi var ute fr. kl. 10.00 till 14.30 och fick inte en droppe regn på oss - tvärtom.
Det var jätteskönt. Men precis när vi kom hem började det regna. 

Alla bilder idag, utom den på Tua i Gleskakopplet, är tagna med mattes mobil. 
Eventuellt kommer det bilder på mig och Rolle lite senare, för jag vet att Siv hade sin kamera med och fotade oss.

Till helgen väntar spännande saker - för Rolles del.

Då ska han göra sitt MH. På Gnesta-Trosa BK. Vi kommer med både husse och jag - och monstret.
Lydia och Co ska också dit i samma ärende. Det kan nog bli kul, jag slipper ju gå med på själva testrundan. Tack och lov, för det här med uppflygande overaller, skrammel, spöken och skott är inget jag direkt längtar efter.
Det äventyret blir nog väl dokumenterat kan jag tro, så räkna med rapport därifrån inom kort.

Hej svej - leverpastej

En dag som gjord för spårande

På förmiddagen, efter det att vi lämnat av husse med verktyglåda och doningar, hos tvåbensbrorsan i Vendelsö åkte matte och vi till fälten vid Berga för att spåra. Rolle behöver träna och jag, jag behöver det för min mentala hälsa.

Apropå hälsa: 
Ni som läste förra inlägget vet ju att svält och annat elände väntade mig i dryga två dagar.

INGEN mat på två dagar!!! Och lavemang därtill!
Matte försökte vara juste och smugglade ut Rolle i garaget där han fick inmundiga sina givor ... jag fick INGENTING!
Matte och husse försökte vara juste och äta mat som inte skulle trigga mig, typ tomatsoppa, men jag lovar att hade hon serverat mig tomatsoppa dag två hade jag slukat den med god aptit. Men jag fick INGENTING! 
Kan ni förstå hur lite INGENTING är? Det är ingenting, nada, niente, nichts, nothing.

På Bagis väntade sedan lite mera INGENTING plus lavemang och dropp. Ingen höjdare precis. Men jag hade det i alla fall lite bättre den här gången, ingen jobbig medpatient som ylade hela tiden, så jag tog det lugnt och accepterade läget. Och sen sov jag gott under ingreppet (gastro- och rektoskopi).
Glad, om än lite groggy, var jag i alla fall när matte hämtade mig på tisdag em. Kameraundersökningarna visar endast på en svullnad i slemhinnan i tarmen - det visste vi ju sen tidigare. Lite vävnadsprover är tagna från olika ställen i tarmsystemet och svar på det får vi om en vecka - 10 dagar.

Men jag mår PRIMA!
Riktigt perfekt! Känner mig glad, pigg, nöjd och belåten. Bara oerhört hungrig! Extremt matfixerad trots att jag nu får full ranson. Jag tar varje tillfälle i akt att få något i magen. Så matte har fått lära sig att inte släppa mig med blicken om det finns mat på bord eller bänk. Det var mycket nära att jag lyckades sno en ogräddad pirog bakom ryggen på henne här om dagen, men hon vände sig om en sekund för tidigt och kunde ta ut den ur munnen på mig. Att de inte fattar att tre dagars svält måste kompenseras - med råge.

Nu till dagens begivenheter.
Vi har som sagt spårat.
Rolle fick två långa raka spår i någorlunda rak mot- och medvind. Vinden lekte lite där ute på fältet, men han höll sig snyggt i spårkärnan mest hela tiden. Bara nån meter hit och dit ibland. Men rakt på slutet varje gång.
 
Själv  fick jag ett ca 800 meter långt spår på samma fält. Med flera vinklar, både spetsiga och räta. Lite snurr vid en av de räta vinklarna, men annars klockrent. Matte var mycket nöjd.
 
Ja, hon var nöjd med Rolles insats också.
Efteråt rasade vi runt på fälten en stund innan det var dags att åka hem och äta lunch.
 

På eftermiddagen fick vi klorna klippta och slipade, det är ju söndag gu'bevars.

I morgon ska vi vara barnvakter åt Alma. Dagis är ju stängt eftersom det är helg trots att det är måndag. Det ska nog gå bra - hon får helt enkelt följa med oss ut i skogen. På kvällen har matte planer på att åka upp till klubben med Rolle för att träna lite platsliggning bl.a - och då hoppas hon att det ska skjutas skott!!?
Jag stannar hemma, den saken är buffalo.