Igår, lördag den 15 december, debuterade Rolle i utställningsringen - inomhus alltså - utomhus har han ju redan ställts ut ett par gånger. Och även denna gång gjorde han det med den äran måste jag medge.

De senaste dygnen nu inför Stockholms Hundmässa har vi som delar koja med matte, fått lyssna till hennes ruelser ang. det här med utställningen: "Varför har jag anmält oss? Vad tänkte jag egentligen på? Hur kan jag bara tro att jag ska kunna visa en hund, må vara hur bra och snygg som helst, när jag vet hur nervös och stissig jag blir bara av att gå på mässan - utan hund. Så mycket folk, så många hundar, så trångt, så konstig miljö, så hög ljudnivå. Nä, jag åker inte dit ... osv."  Hon har inte kunnat sova eller tänka på något annat. Riktigt illa har det varit - jag lovar.

Men när dagen väl infann sig, packade hon in bur, stol och alla behövliga papper, koppel och köttbullar i bilen och åkte till mässan i god tid. Snällaste fina monstret - min 'moster' Pia - mötte upp utanför hallarna och kom med som moraliskt stöd. Och allt efterhand tillslöt andra vänner runt ringen till slut fanns där en rejäl supporterskara.

Lång väntan, men till slut blev det dags för en första runda i ringen tillsammans med övriga sex hundar i Öppen klass. Stiliga killar allihop, en del med riktigt låååååånga titlar till och med.
 
Rolle sprang och visade upp sig från sin bästa sida.
Domaren, Rita Reyniers från Belgien, klämde, kände, bände, lyfte, tittade på tänder och i lyfte på öron allt medan Rolle viftade på svansen.
      
Det resulterade i ett rött kort/Excellent och en runda till i ringen tillsammans med övriga kvalificerade hanar.
Där slutade Rolle som tvåa med CK, efter klassvinnaren Mattisbackens Claudius - alias Chippen.
De båda, Chippen och Rolle skulle sen in i ringen igen tillsammans med alla andra kvalificerade hanar från de övriga klasserna.
             
När domaren då placerade Rolle (2:a) framför Chippen (1:a) kom ringsekreteraren fram till domaren och påpekade att hon nog gjort en förväxling.
 
Men domaren stod på sig och menade att det var så hon ville ha det. Men för säkerhets skull skulle de få springa ett varv igen, bara Chippen och Rolle.
 
Det förändrade inte saken: Domaren menade att han rör sig så mycket bättre och skulle vara före och placerade Rolle som nummer tre efter 1:an SE UCH Lagotessa Semifreddo/Ingela Melkersson och 2:an SE UCH Quintinos Bagarino/Ann-Mari Falk.
 
När sedan ringsekreteraren kom fram med något blågult i handen till matte blev hon så överraskad och glad - hon har liksom noll koll min kära husmor. Jag tycker det verkar som om Chippen blev rejält besviken ... han hänger med huvud och svans som om han vore en krullig Ior. Men matte har kollat med hans matte Margareta och allt är OK - inga sura miner där. "Det är domaren som dömer." 
   
Rolle visade också sin glädje
 
Och som för att riktigt bevisa att certet är hans, bara hans, satte han sina tänder i intyget som ett sigill.
  

Det var en lång dag på mässan och när Rolles insats var över var det skönt att pausa i den egna buren.
 

Domarens omdöme lyder som följer: Correct bite. Good forechest and depht of chest. A bit straight upper arm. Excellent hind quarters. Nice head and expression. Good feet and coat. Moves very well.

Att matte har noll koll visade sig också sen idag, då hon fick veta att har man fått Cert ska man gå till sekretariatet och få inteckningar ... vilket hon inte gjorde. Ingen katastrof, men lite synd.
 
Tack alla som fanns runt ringside för att stötta matte och min snygge lillebror!
Och TACK Britt-Marie för alla fina foton.

Och det med besked!

Snö har vi fått i massor och kallt är det - i morse var det -13.
Men det är bra mycket bättre så här än när det var 0-gradigt och snöblandat regn.
Det, alltså snöblandat regn, är nog det allra värsta vädret som finns. Det här är både kul och vackert.
Och risken för fästingbett är minimal   

Vi har fått så mycket snö att hussen var tvungen att borsta bort lite från paradisbuskens grenar för att de inte skulle knäckas.
  
I skogen är det ingen som borstar bort snön från träd och grenar.
Matte försöker skaka loss så mycket hon kan på de som hindrar oss på våra stigar, med varierande resultat.
Och ibland är det så vackert att man helt enkelt inte vill 'förstöra' genom att skaka bort det vita.
Så här kan det se ut. Vår stig går precis där rakt fram.
  
Men vi kämpar på - alla tre.
Ibland kryper matte igenom tillsammans med oss, ibland går hon en omväg, ibland lyckas hon skaka loss så pass mycket att trädet reser sig tillräckligt för att möjliggöra en någorlunda upprätt passage.
 
Jag kan intyga att den vänstar bildens kryphål var för besvärlig för henne - där gick hon runt, men på den högra bilden kröp hon igenom på alla fyra - och fick en hel del snö ner i nacken. Hihi.
Och på bilden här nedan gick det bra för henne att passera upprätt lite vid sidan om.

Rolle är lika glad i snö som jag, dyker, gräver, plöjer och hoppar som en galning.
  

I lördags var det julbord för alla medlemmar på klubben.
Det hette att ALLA medlemmar var inbjudna. Vaddå alla?
Tror ni att vi, Rolle eller jag, fick följa med? Nä då - hon åkte själv! Och ändå är det vi som är orsaken att hon över huvud taget är medlem. Inte ens en doggy-bag hade hon med sig hem. Inte en endaste liten prinskorv, skinkbit, sylta eller köttbulle. Jag hade gärna smakat Kettys hemrullade köttbullar ... matte sade att de var lika goda som husses. Tveksamt, men som sagt ... obevisat. 
Här förser sig Fia, Siv och Christina av godsakerna.  Fler bilder från kvällen finns att se på HBK's logg på facebook.
 
 
Visst är det lite synd om mig? Lite