... det finns bra dagar - och det finns spårdagar!!

Jag gillar verkligen att spåra och dagar då jag får göra det är toppenbra dagar.
Igår var en sådan dag.
Vi, Rolle, jag och matte hade stämt möte med Tua, Lydia, Totti och deras mattar Siv och Britt-Marie ute på Gålö.
Där finns ett bra ställe där det finns alternativ terräng att spåra i - passande oss alla.
Rolle ska t.ex ha ett spår på fält, Lydia nybörjarspår i terräng, Tua elitspår och jag någonting mittemellan.
Mattarna travade iväg och lade våra respektive spår. Sen fikade de - länge och väl medan spåren 'mognade'.

Som bonus fick vi även träffa lilla Bonnie, som fick sin frukost serverad ute. Hon är inte riktigt klar för avancerade spårövningar ännu - men fika ute fick hon.  


Efter en och en halv timme var det äntligen dags.
Rolle fick börja.
Det blåste rejält på fältet och han slog lite ibland, men hittade sina spår och vinklar, markerade alla apporter tydligt och glatt. Köttbullebelöning vid varje förstås.
    
Som sin allra bästa belöning avslutades jobbet med bollkast - det allra bästa Rolle vet.  

Lydia spårade med sele och koppel - ingen lång lina ännu. Ett spår i terräng och ett kortare på fält.
 
Till slut blev det min tur.
Jag plockade upp spåret utan problem och sen drog jag med mig matten.


Tur att det är bra 'matteterräng' där för när jag är på spåret går det undan.
 
I början av min spårkarriär slängde jag bara till med huvudet för att markera apporterna och fortsatte framåt i full fart. Men med tiden har den där köttbullebelöningen blivit viktigare och numera markerar jag också tydligt.
Som ni kanske ser har jag en skogspinne i munnen - jag blandar vanliga fyrkantpinnar och skogspinnar i mitt spår.

 Slutet gott, allting gott - eller som jag säger: slutet nått ro hit med nåt gott


Siv har avancerad utrustning, GPS kallas det visst, som ska ställas in innan man går ut på spåret.
Inte för att hon behöver den, Tua går som tåget - men det kan ju vara kul att se hur precis hon går.
Spårupptag i sly - inga problem för fina nyblivna morsan Tua. 
   

Som sagt spårdagar är bra dagar!
Fram för fler sådana!
Tack Siv och Britt-Marie för en bra dag och fina foton (för som ni förstår kan ju inte matte ha tagit de där vi figurerar).



    

... ja, i alla fall här på Krogtäppan
 ..

Idag, för 9 år sedan flyttade jag in här på Krogtäppan.
Det var en kall och solig dag. Jättekall, minus 15 grader och mycket snö.

Förra året, 2013, var det också kallt och mycket snö - väldigt mycket snö


Men i år var det snöfritt och plusgrader.
 
Det vita som syns på backen var en liten påminnelse av kung Bore om att man inte ska ropa hej förrän ... förrän ... förrän vaddå? Det har nästan varit mer barmark den här vintern än snö vilket gläder hussen som inte är så förtjust i att skotta. Det är vad hussen kallar en bra vinter, själv är jag ganska förtjust i snö.