En dag som gjord för spårande

På förmiddagen, efter det att vi lämnat av husse med verktyglåda och doningar, hos tvåbensbrorsan i Vendelsö åkte matte och vi till fälten vid Berga för att spåra. Rolle behöver träna och jag, jag behöver det för min mentala hälsa.

Apropå hälsa: 
Ni som läste förra inlägget vet ju att svält och annat elände väntade mig i dryga två dagar.

INGEN mat på två dagar!!! Och lavemang därtill!
Matte försökte vara juste och smugglade ut Rolle i garaget där han fick inmundiga sina givor ... jag fick INGENTING!
Matte och husse försökte vara juste och äta mat som inte skulle trigga mig, typ tomatsoppa, men jag lovar att hade hon serverat mig tomatsoppa dag två hade jag slukat den med god aptit. Men jag fick INGENTING! 
Kan ni förstå hur lite INGENTING är? Det är ingenting, nada, niente, nichts, nothing.

På Bagis väntade sedan lite mera INGENTING plus lavemang och dropp. Ingen höjdare precis. Men jag hade det i alla fall lite bättre den här gången, ingen jobbig medpatient som ylade hela tiden, så jag tog det lugnt och accepterade läget. Och sen sov jag gott under ingreppet (gastro- och rektoskopi).
Glad, om än lite groggy, var jag i alla fall när matte hämtade mig på tisdag em. Kameraundersökningarna visar endast på en svullnad i slemhinnan i tarmen - det visste vi ju sen tidigare. Lite vävnadsprover är tagna från olika ställen i tarmsystemet och svar på det får vi om en vecka - 10 dagar.

Men jag mår PRIMA!
Riktigt perfekt! Känner mig glad, pigg, nöjd och belåten. Bara oerhört hungrig! Extremt matfixerad trots att jag nu får full ranson. Jag tar varje tillfälle i akt att få något i magen. Så matte har fått lära sig att inte släppa mig med blicken om det finns mat på bord eller bänk. Det var mycket nära att jag lyckades sno en ogräddad pirog bakom ryggen på henne här om dagen, men hon vände sig om en sekund för tidigt och kunde ta ut den ur munnen på mig. Att de inte fattar att tre dagars svält måste kompenseras - med råge.

Nu till dagens begivenheter.
Vi har som sagt spårat.
Rolle fick två långa raka spår i någorlunda rak mot- och medvind. Vinden lekte lite där ute på fältet, men han höll sig snyggt i spårkärnan mest hela tiden. Bara nån meter hit och dit ibland. Men rakt på slutet varje gång.
 
Själv  fick jag ett ca 800 meter långt spår på samma fält. Med flera vinklar, både spetsiga och räta. Lite snurr vid en av de räta vinklarna, men annars klockrent. Matte var mycket nöjd.
 
Ja, hon var nöjd med Rolles insats också.
Efteråt rasade vi runt på fälten en stund innan det var dags att åka hem och äta lunch.
 

På eftermiddagen fick vi klorna klippta och slipade, det är ju söndag gu'bevars.

I morgon ska vi vara barnvakter åt Alma. Dagis är ju stängt eftersom det är helg trots att det är måndag. Det ska nog gå bra - hon får helt enkelt följa med oss ut i skogen. På kvällen har matte planer på att åka upp till klubben med Rolle för att träna lite platsliggning bl.a - och då hoppas hon att det ska skjutas skott!!?
Jag stannar hemma, den saken är buffalo.