... i alla fall vad det gäller Rolles ögonstatus.

Idag kollades hans ögon och det fanns ingenting att anmärka på; inga katarakter eller tecken på ärftliga ögonsjukdomar. Det var väl bra nyheter.

Så värst mycket annat har jag inte heller att berätta, men ni som följt oss på facebook har kanske sett att det nu lossnat det här med simmandet för Rolles del.
För när vi var på besök i Österskär här om dagen så var det plötsligt helt OK att simma.
Vad det var som gjorde att han vågade ta steget ut på djupt vatten vet vi inte, men det var en varm, solig dag, vi hade två leksaker att kasta och vi var flera som kastade ... plötsligt simmade han bara. Som om det var - och det är det ju - den mest självklara sak i världen. Ivrigt påhejad förstås av oss som stod på land.

   
Lugnt och säkert simmade han. Inget plask eller hets.
Äntligen kan han få simma ut och hämta sina egna saker och inte stå där på strandkanten och norpa vad jag bärgat.
Fast jag anar nog att det inte är helt slut med de olaterna ...
 

Vi simmade och simmade ... och simmade.
Och när det var dags att gå hem gick jag inte - jag sprang. Med Danne.
Hemma väntade välförtjänt middag.
Vi fick våra vanliga torra kulor medan de andra - de som går upprätt - smaskade på löjromstoast, grillad entrecôte och till efterrätt färska hallon och blåbär med glass. 

Helt lottlösa blev vi ju inte ... ni vet,  det blir ju alltid lite bortskuret på entrecôterna ... 

Tack Ingela och Danne för en underbar dag.