Bror Duktig - på gott och ont - det är vad han är, min s.k lillebror.
Lite väl duktig, kan jag tycka.
En typisk lillebror som dessutom skvallrar för matte och husse. Vänta bara ska ni få höra.

Att han var duktig på spårappellen har ni ju redan sett.
Efter det har han varit duktig på utställningen i Norrköping nu i lördags.
Vårt favoritmonster, 'moster' Pia, följde med matte och Rolle till Norrköping och supportade och fotograferade. Mycket uppskattat av både Rolle och matte. Den här gången lyckades hon dessutom lite bättre med fokuset, så här följer några bilder från utställningen. Jag stannade hemma med husse och hade det lugnt och skönt.

Här har ni en bild på Rolles fyra första konkurrenter i Öppna klassen
 
Och här poserar nummer 5, 6 (Rolle) och 7. 
  
          
Rolle vann Öppna klassen.
Här nedan delar av de hundar som gick vidare till hanhundskonkurrensen - jag tror de var 12 stycken totalt.
   
Till slut placerade han sig som 5:e bästa hane med ett retfullt Reserv Cert.
Fin kritik av domare Göran Bodegård:
Utmärkt storlek och könsprägel. Tilltalande uttryck. Utmärkt hals och överlinje. Trevlig, pigg attityd. Sunt konstruerad fram och bak. Bra lockar. En fin hund.

I bilen på väg hem ringde mattes telefon. När hon svarade fick hon en unison röst i sitt öra som sa:
"Nu får du väl skärpa dig!" Det var Rolles 'mormor' och 'farmor', Ulla och Jane, som tyckte att nu får matte ta och visa honom bättre och se till att han får sitt Cert!  Skämt åsido, de ringde nog mest för att gratulera, men nog ska han och matte träna lite show i några veckor nu innan det blir dags för ny ringshow i Avesta.

Ja, så var det det här med Bror Duktig - skvallerbyttan.
I går, när vi låg på framsidan och vilade efter en långpromenad och frukost, fick matte ett ryck och började rensa lite ogräs och när hon hade ögonen på ogräset och husse gick in för att hämta något från köket, passade jag på att smita! Jag smet till min favorittjej, en brun labrador som heter Meja, som doftar oemotstånligt gott just nu. Matte och husse hade inte märkt något OM inte lille skvallerbyttan ställt sig upp och talat om att jag stuckit - och åt vilket håll.
Nu var Meja inte hemma, så när matte kom med kopplet i högsta hugg (hon förstod direkt vart jag stuckit) följde jag lugnt med hem igen.

I förra veckan hade vi släktträff med Lydia och Totti. Med spårövningar för oss alla.
Varmt och soligt var det, så badet efter avslutat arbete uppskattades av oss alla. Kanske mest av mig ...
           
Badbilderna tagna av Tottis och Lydias matte Britt-Marie.