Äntligen, äntligen, äntligen!   
Äntligen har temperaturen blivit bättre lämpad för jobb - och matte fått a-u-v - så vi har fått spåra. Lite regn har det också kommit, så att markerna inte längre är så fnösketorra.
Vi har inte spårat, eller överhuvudtaget jobbat på hela sommaren. Sorgligt men sant.
Men,plötsligt händer det! Och ingen är gladare än jag ... jo, kanske matte då. Hon blir ju så lycklig av att se oss, Rolle och mig, så lyckliga och duktiga.

Sivan fixade ett Lägre-spår åt Rolle som han klarade utan anmärkning - alla pinnar in.
Matte tyckte att han slog lite på ett par ställen, men hittade alltid spåret och markerade alla pinnar tydligt.
Här ett par bilder på Rolle. Ett från när han precis har fått på sig selen och ska släppas på på spåret ...

... och ett när det bär iväg. Rolle längst fram till höger, matte i andra änden av linan utanför bild. (kul bild, Sivan)
 

Jag fick ett längre spår och plockade också alla pinnar. Idag hade jag inte fullt llika bråttom som jag brukar, matte tyckte att tempot nästan, säger nästan, var OK.

Tua fick ett spår lagt av matte som hon också klarade galant, trots en liten miss av matte då hon nästan korsade sitt eget spår. Hon kom i vart fall mycket nära. Men den svårigheten grejade Tua utan större svårighet. Alla pinnar in där också. Tua är Elit-hund och här ser ni hur Siv skickar iväg henne för spårupptag.

Ingen bild på mig från skogen idag
Men ni ska få se en från igår, tisdag då vi hade ett gäng söta tjejer här - och en liten kille.
Isabel, Rora, Nena och Bastian med mamma Zandra kom och åt middag med oss.
Men först lekte vi lite i trädgården 


Bastian kröp omkring - och Rolle följde efter.

Jag softade i soffan med Nena och Bell

Vad vi åt? Lasagne!
Igår fick vi slicka flickornas tallrikar.
Lasagnen tog inte helt slut igår, så vi festade på resterna idag, både matte, husse, Rolle och jag.
Inte helt fel, om ni frågar mig.