Det var bra länge sedan sist nu - sorry.
Kanske tycker ni att vi måste ha ett trist och enahanda liv, att det inte händer nå't hos oss.
Ingenting att skriva om i alla fall. Men så är det inte.
Vi både mår bra och har det bra.
Friska, pigga och glada är vi - båda två.

Det händer en massa saker, men tack och lov inget revolutionerande, bara vanliga saker som
härliga promenader i skog och mark, lydnadsträningar på klubben, spårning och uppletande i skogen och
lek med kompisar.
Och mat i normala givor.
Kanske inte just det käk jag skulle valt först på menyn precis ... men jag är i alla fall inte konstant hungrig.
Bara oerhört rädd att bli utan mat igen, så jag äter allt jag kommer åt - så fort jag kan.
Man skulle kunna säga att jag satt mig själv på en seafood diet: I eat food when I see food.  :-)
De må vara ogräddade piroger från köksbänken, en bortkastad tjockpannkaka i skogen (vem fasen är så dum att han kastar bort en pannkaka) eller barnbarnens Mariekex ...

Vi har inte tryfflat ännu i år. Vilket är synd.
Men jag vet att matte har några av skogens svarta guldklimpar kvar i frysen så jag hoppas och tror att det snart är dags för årets första tryffelsök - nu när tjälen gått ur marken. 
Grävbehovet är stort så här års, så jag tränar på rötter så länge.

Svart jord - svart nos.
  

Badat har vi gjort. I sjön, inte bara i skogspölarna.

Det blev ingen lång simtur, knappt att tassarna lättade från bottnen, men ändå.
Rolle körde med samma taktik som före vintern; han står kvar vid stranden och väntar på levererans.

Spårat har vi gjort - ett antal gånger.
Vi har förenat nytta med nöje och hjälp Tua träna inför hennes tävlingar i Lägre klass.
Och jag måste säga att det gjorde vi bra, för nu är hon uppflyttad till Högre klass.
Duktig tjej det där.
Svart och snygg som synden är hon också ... en riktig kalaspingla.
Se bara så fin hon är här på bilden när hon poserar i ett repkoppel från Gleska.(www.repkoppel.se)

På promenaden igår sprang Rolle ut i vattnet vid våra fågelsjöar med sin älsklings leksak, en gummibollsliknande kyckling, i munnen. Han släppte den - och den sjönk! Det var säkert 30 cm djupt just där. Och där nere på botten låg den. Lysande gul, ganska synbar men retfullt långt ner i det lite dyiga vattnet.
 

Länge länge försökte han få upp den med tassen men det hade bara till följd att han trampade ner den ännu djupare ner i dyn.
 

Jag kom till hans undsättning, men inte ens jag lyckades få upp den.
Han har nu en ny - vi hade en i reserv här hemma - så allt är frid och fröjd igen.
Fast det är väl bäst att matte genast köper in sig på en ny att ha i reserv, för det är verkligen en favoritgrej det där. Den studsar så roligt och oplanerat eftersom den inte är helt rund och dessutom har en liten näbb som står ut.

Idag har vi haft en härlig dag i skogen igen tillsammans med Tua, Madde och Andy och deras husfolk Siv och Weine.
Vi lade spår åt varandra i olika skogar.
Rolle fick ett appellspår på ett litet flygfält.
Jag fick ett långt spår med många vinklar varav en spetsvinkel, blandat skogspinnar och "köpepinnar".
Tua och Madde likaså. Andy, gruppens oldboy, fick ett lite kortare spår med hänsyn till åldern.

Alla fem hundarna fick med beröm godkänt! 
Efter fikapausen ordnade de  ett uppletande åt oss i skogen.
Vi skickades ut en och en i två korridorer. Inga större problem där heller - tvärtom. 
Att jag just idag hade lite svårt för en strumpa behöver vi ju inte prata högt om ...
Här ovan Tua på väg in med ett föremål och här nedan Madde.
    

Och vi hade tur med vädret.
Vi var ute fr. kl. 10.00 till 14.30 och fick inte en droppe regn på oss - tvärtom.
Det var jätteskönt. Men precis när vi kom hem började det regna. 

Alla bilder idag, utom den på Tua i Gleskakopplet, är tagna med mattes mobil. 
Eventuellt kommer det bilder på mig och Rolle lite senare, för jag vet att Siv hade sin kamera med och fotade oss.

Till helgen väntar spännande saker - för Rolles del.

Då ska han göra sitt MH. På Gnesta-Trosa BK. Vi kommer med både husse och jag - och monstret.
Lydia och Co ska också dit i samma ärende. Det kan nog bli kul, jag slipper ju gå med på själva testrundan. Tack och lov, för det här med uppflygande overaller, skrammel, spöken och skott är inget jag direkt längtar efter.
Det äventyret blir nog väl dokumenterat kan jag tro, så räkna med rapport därifrån inom kort.

Hej svej - leverpastej

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Ja, nu har han gjort det igen; showat i ringen!Radunon Söndagen den 31 maj var det dags för Lagottoklubbens årliga Raduno i Österbybruk. Dit måste man ju bara åka, tycker matte. Men det är det nog bara hon som tycker. Ja, kanske Rolle då. Husse och j...

   Det här blir en fotokavalkad över vår vecka på Gotland ... Många bilder är det, så en del är i miniformat, men klicka på dem så ser du dem bättreEn hel vecka hade vi, matte, Rolle och jag, att njuta av våren på vår favorit ö.Norsta Auren tjohooo...

... eller en vandring bland Saharas sanddyner... eller rätt och slätt en liten försmak om vad som väntar oss, Rolle och mig, i nästa vecka... SAND, SAND och åter SAND. Endast en kort biltur hemifrån öppnade sig ett helt nytt landskap för våra ögon ...

Nu ska det bloggas!Att vi inte fått till en endaste uppdatering sedan 21:a september finns väl egentligen ingen fullt godtagbar ursäkt för. Det är faktiskt ganska så skämmigt ... Men nu är vi på 'G' igen, så förhoppningsvis blir det något tätare uppd...

... utan rätt duktig också I lördags, den 13:e, blev han nämligen klubbmästare i Lägre Spår, min lillebror. Måste faktiskt medge att jag är imponerad för jag vet att han inte fått den uppbackning och träning som borde ha föregått en så pass viktig ...