Nu kan ni alla få veta vad det var för jobb Rolle var iväg på då i november.
Den här bilden finns nu på IKEAS hemsida så snart syns - eller snarare anas - han även på annonspelare i eller utanför det stora möbelvaruhuset. I alla fall pratades det också om pelarreklam när han var där för fotograferingen. Vi får väl åka dit och kolla ... det finns ju annat än lakan att titta på.    
  
Tottis matte tyckte att det var ett riktigt drömjobb, och det kan man väl hålla med om.

Nä, det är inte jag som är gnistrande vit och fluffig - i vart fall inte gnistrande - utan det är den nya snön.
Lätta flingor föll igår och lade ett fluffigt täcke över nejden. Jättevackert. Speciellt idag när solen orkade visa sig lite mitt på dagen.
Matte kände efter och tyckte nog att knät skulle hålla för en stillsam promenad, så hon preparerade sig med stöd för knäna, godis i vänsterfickan och våra bollar i den högra och tog med oss ut. Vi höll oss på gångvägarna. Ända tills vi kom till vår fotbollsplan. Då släppte vi loss!
Bollar kastades. Och försvann ner i den djupa snön.       
Rolle är rätt värdelös på att leta ...
Vi lät honom hållas ett bra tag, men när vi märkte att letandet blev väl ostrukturerat och att han flyttade sig långt från nedslagsplatsen hjälpte vi honom, både matte och jag, så att han hittade sin boll.
Jag däremot, letar ALLTID fram min boll. Jag ger mig inte.
 

Vi hade lite kapptävling också, brorsan och jag.
Jag lät honom vinna för det mesta. Han är ju bara barnet - 2½ år. Själv blir jag åtta år nu om någon timme.
Den 18:e januari - i morgon alltså. Åtta år! Värt att fira tycker jag - hoppas de övriga här i kojan inte glömmer det. En ny boll, lite leverpastej, kanske en pannkakstårta ... undrar vad de ska hitta på.

Kul hade vi i säkert en halvtimme. Det blev bra motion för oss och matte njöt av det vackra vädret och sina glada hundar.

 
Skönt att matte är på benen igen och i alla fall kan ta mitt-på-dagen-promenaden med oss och lattja lite.  Hon kastar boll och vi hämtar. Hon får stå still och vi springer.
Husse är toppen han också. Han tar alla andra promenader för tillfället, men han vill alltid att vi ska dra honom i kopplet ... Förstår inte varför.
 
 

God fortsättning på det här nya året vill vi önska er alla.
Vi hoppas att det blir ett bra år med många sköna vardagar, massor av härliga upplevelser och framgång på såväl lydnadsplan som i utställningsringen.

Många gör en sammanfattning av året som gått. Inte vi - men ni ska få en kort resumé över den senaste tiden. 
Inte heller gör vi upp någon plan för det nya året. Vi tar det lite som vi känner för allteftersom det dyker upp. Men nog ska vi, läs Rolle, försöka få till ytterligare två cert i utställningssammanhang och nog ska han klara av appellen i spår och kanske också en start i lägre klass. Ett par förstapris i lydnadsklass 3 skulle inte heller sitta fel. Och till Gotland ska vi! Om vi så ska simma hela vägen. Helst ett par gånger!

Julen passerade ganska lugnt förutom just då de spelade det roliga julklappsspelet. Då var det en strid på stort allvar må ni tro. Vinnare blev nog den yngsta deltagaren, Alma, som var en fena på att slå sexor med tärningarna och räddes inte att sno paket från vare sig farmor, morfar, gammelfarmor, faster eller föräldrar.
   

Nyåret firades också i lugn och ro ute på Yxlan tillsammans med Britt och Vibbe.
Vi - och då menar jag tvåbeningarna - frossade i god mat och efterrätter varenda dag. Så mycket att matte nu har avgett ett nyårslöfte om viss lättnad ...
Här bildas fin glöd inför nyårsaftonens grillning av oxfilé ..  

Något direkt vinterväder var det inte där ute på Yxlan. Grått och blött men inte tillräckligt varmt för simtur, så vi höll oss. vid strandkanten, både Rolle och jag.
 
 

Och så har det fortsatt - grått och blött i stort sett varje dag. Snömassorna har krympt en hel del.
Men inte tillräckligt, fortfarande är det i stort sett ogåbart i skogen. Skaren håller inte för matte. Vilket vi tycker är jättetrist, det blir så dålig variation på promenaderna. Samma upptrampade slinga mest varenda dag och sen promenader i koppel på gångvägar ... Gissa om vi längtar till barmark!

Inte har det blivit något tränat heller, varken för Rolle eller mig. Inte det minsta lilla, inte ens inomhus hemma ... Måtte det inte vara ett tecken på hur det nya året ska fortsätta. Ingen risk att vi är utarbetade, men skönt att vila lite i soffan tillsammans med husse är det alltid.

Avslutar med ytterligare ett par bilder från utställningen i december. De här är tagna av Agneta Låås.
Den här bilden här nedan visar vinnaren i hanhundsklassen, Lagotessa Semifreddo med Ingela Melkersson - men i bakgrunden ser ni att vårt monster Pia har fokus på något helt annat ... nämligen allas vår Rolle. 
 

Puss på dig matte - det här gjorde vi bra!