En dag som gjord för spårande

På förmiddagen, efter det att vi lämnat av husse med verktyglåda och doningar, hos tvåbensbrorsan i Vendelsö åkte matte och vi till fälten vid Berga för att spåra. Rolle behöver träna och jag, jag behöver det för min mentala hälsa.

Apropå hälsa: 
Ni som läste förra inlägget vet ju att svält och annat elände väntade mig i dryga två dagar.

INGEN mat på två dagar!!! Och lavemang därtill!
Matte försökte vara juste och smugglade ut Rolle i garaget där han fick inmundiga sina givor ... jag fick INGENTING!
Matte och husse försökte vara juste och äta mat som inte skulle trigga mig, typ tomatsoppa, men jag lovar att hade hon serverat mig tomatsoppa dag två hade jag slukat den med god aptit. Men jag fick INGENTING! 
Kan ni förstå hur lite INGENTING är? Det är ingenting, nada, niente, nichts, nothing.

På Bagis väntade sedan lite mera INGENTING plus lavemang och dropp. Ingen höjdare precis. Men jag hade det i alla fall lite bättre den här gången, ingen jobbig medpatient som ylade hela tiden, så jag tog det lugnt och accepterade läget. Och sen sov jag gott under ingreppet (gastro- och rektoskopi).
Glad, om än lite groggy, var jag i alla fall när matte hämtade mig på tisdag em. Kameraundersökningarna visar endast på en svullnad i slemhinnan i tarmen - det visste vi ju sen tidigare. Lite vävnadsprover är tagna från olika ställen i tarmsystemet och svar på det får vi om en vecka - 10 dagar.

Men jag mår PRIMA!
Riktigt perfekt! Känner mig glad, pigg, nöjd och belåten. Bara oerhört hungrig! Extremt matfixerad trots att jag nu får full ranson. Jag tar varje tillfälle i akt att få något i magen. Så matte har fått lära sig att inte släppa mig med blicken om det finns mat på bord eller bänk. Det var mycket nära att jag lyckades sno en ogräddad pirog bakom ryggen på henne här om dagen, men hon vände sig om en sekund för tidigt och kunde ta ut den ur munnen på mig. Att de inte fattar att tre dagars svält måste kompenseras - med råge.

Nu till dagens begivenheter.
Vi har som sagt spårat.
Rolle fick två långa raka spår i någorlunda rak mot- och medvind. Vinden lekte lite där ute på fältet, men han höll sig snyggt i spårkärnan mest hela tiden. Bara nån meter hit och dit ibland. Men rakt på slutet varje gång.
 
Själv  fick jag ett ca 800 meter långt spår på samma fält. Med flera vinklar, både spetsiga och räta. Lite snurr vid en av de räta vinklarna, men annars klockrent. Matte var mycket nöjd.
 
Ja, hon var nöjd med Rolles insats också.
Efteråt rasade vi runt på fälten en stund innan det var dags att åka hem och äta lunch.
 

På eftermiddagen fick vi klorna klippta och slipade, det är ju söndag gu'bevars.

I morgon ska vi vara barnvakter åt Alma. Dagis är ju stängt eftersom det är helg trots att det är måndag. Det ska nog gå bra - hon får helt enkelt följa med oss ut i skogen. På kvällen har matte planer på att åka upp till klubben med Rolle för att träna lite platsliggning bl.a - och då hoppas hon att det ska skjutas skott!!?
Jag stannar hemma, den saken är buffalo.

I går, torsdag, åkte matte och Rolle iväg för att träningstävla i Norsborg.
Ett riktigt dramatiskt april-väder var det med regn, hagel, blåst och kyla så matte byltade på sig både långkalsonger och fleecetröja. Frös gjorde hon ändå.
Ystra syster Lydia var också med, men hon ställde inte upp på träningstävlingen. Hon bara tränade lite starter.
Däremot ställde hon upp på lek och bus i valphagen.
Det gjorde även en annan tjej från HBK, lilla söta, duktiga Gripa som också var där för att träna tävling tillsammans med sin mamma Ammi som också 'tävlade' och sin matte Katrin. 
Rolle körde igenom LKI-programmet. Allt utom platsliggning - för det gjordes det ingen. Om det berodde på vädret eller att det var ont om tid vet vi inte..
Två domare bedömde Rolle enligt följande:
Moment          domare 1   domare 2     kommentar
Tandvisning        10               8                tveksam
Linförighet:            7               7,5            position,  DK, s.s
Läggande:             8               7,5            långsamt
Inkallning:            10              10
Ställande:             7,5              8              står och trampar, s.s
Håll apport            7                 6              tar tveksamt
Hopp                     9               10              snett sättande
Helhet                   8                 8              Trevlig  

Någon platsliggning var det ju inte den här gången, men om man antar att han hade klarat den u.a så hade
han fixat tillräckliga poäng för ett första pris. Det hade blivit 169,5 respektive 171 poäng om matte räknat rätt.

Här ser ni några bilder som Britt-Marie tog under tävlandet.

Full koncentration till att börja med ...  men sedan upptäckte han Britt-Marie som stod vid ringside och fotade ... 
och då blev det lite si och så med linförigheten.
        

Den var låååångt ifrån så bra som den brukar vara när han tränar, men så är det väl nästan alltid.

Läggandet:  Domarna kommenterade "Långsamt" och det kanske det var ... det ser nästan så ut på bilden


Ställandet:  Domarnas kommentar "Står och stampar" 
Gulligt på nå't vis, eller hur? Att han står och stampar, ivrig, men ändå stannar på sin plats ...

Hoppet:  Den ene domaren gav en 10:a, den andre stod så till att han drog en poäng för snett sättande.     

Vi avslutade med tandvisning men då tyckte matte att domaren bar sig lite tveksamt åt ... nästan som om han väntade sig att Rolle själv skulle gapa och visa tänderna ...  Men om han gjort det hade det väl blivit en 0:a  :-)
Den domarens kommentar var att Rolle var tveksam.
Hur som helst så var det trevligt och bra med en genomkörare inför eventuella riktiga tävlingar.

När alla ekipage hade genomfört sina "tävlingsmoment" samlades alla inne i stugan för genomgång av domarnas poäng samtidigt som man tog sig något varmt att dricka och en godsak att tugga på. Trevligt.

Matte säger tack till Britt-Marie och Lydia för att de tog med henne till Norsborg. Det gör vi gärna om.

Vi har spårat också, både Rolle och jag. Tillsammans med Tua.
Ett par gånger till och med. Med varierande resultat - för Rolle. Själv är jag naturligtvis näst intill perfekt, bara lite för snabb. :-)  Bilder och kommentarer från det kommer inom kort.

På söndag väntar svält och lavemang! På måndag likaså. Och på måndag eftermiddag incheckning och övernattning på Bagis. Men det vet jag inte om ännu. Inget elände skall tas ut i förskott. Det är bara matte och husse som redan nu tycker så förfärligt synd om mig och inte vet hur de ska lösa det här med att inte ge mig mat medan Rolle ska få full giva ... Och lavemanget sen ??  Ja, ja - som sagt inget elände ska tas ut i förskott.

Hoppa-long - långkalsong!
Trevlig helg!

En dag som smällde högt!

Idag igen lyste solen och det är någorlunda torrt och fint i markerna och termometern visade + 17 grader.
Härligt. Alldeles lagom temperatur.
Annat var det i tisdags ... då hade det snöat och fälten som vi spårade på var inte fullt så lättgångna.
Mer om det lite längre ner i bloggen.

Men vi börjar med dagens händelser.
 

På morgonen fick Rolle vara med Tua och Tempuz och träna skott. 
Tua och Tempuz ligger plats under skottlossningen, medan Rolle just idag, eftersom det var så länge sedan sist, fick kampa och leka med matte. Visst reagerade han på första skottet, men bara så att han undrade vad det var som hände. Sen fortsatte han med leken som om ingenting. Kul för honom!
   
 Efter skottlossningen rasade Tua och Rolle lite där i grusgropen. Inte fullt samma ös som i tisdags efter spårningen, men ändå full rolle - f'låt rulle, menar jag.  
   

Eftersom det är torsdag har det pangats här hemma också!
Husse har stekt pangkakor!

Mumsiga, frasiga, guldbruna pangkakor.

Torsdagar är PANGdagar.

I tisdags spårade vi tillsammans med Tua på fälten ute vid Berga.
Matte går ju fortfarande inte rent så vi, Rolle och jag, får lov att hålla oss på slät mark.
Rolle som förhoppningsvis ska klara av sin appelltävling under våren (om matte får a.u.v och anmäler honom) behöver träna - och jag, jag får väl vara glad att jag över huvud taget får spåra ...
Tua, den lyckosten, har en matte som klarar av att skena runt i skogen, så hon fick ett skogsspår.
Rolle spårade lugnt och metodiskt och hittade alla tre pinnarna plus slutet. Jag slarvade lite och missade en.

Tua är säker och hittade naturligtvis alla. 

Fältena var LERIGA.
Mattes kängor blev breda som snöskor och flera centimeter högre och ett par kilo tyngre.

Mina tassar lika så.
Efteråt badade vi fötterna i en bäck och försökte gå/leka av leran på ett lite torrare ställe.
   

  
 
I morgon, fredag, ska vi spåra igen.
Förhoppningsvis hittar vi ett något torrare fält då.
Och gissa vad vi ska få som belöning!
PANGKAKOR!!!

... för att hälsa våren välkommen

Bland annat har vi (läs husse) bytt till sommardäck på bilen.
 

Och så har vi ju bytt huvudbild/header här på bloggen, till en något mindre vinterlik.
Den nya bilden tog vi idag nere vid sjön Öran, nedanför klubben.

Vi (läs matte) vågade oss inte ut på isen idag eftersom den släpper i strandkanten och kändes lite lös.
Men det var gott att gå där nära. Snart kan vi säkert ta ett dopp igen.

På klubben var det full fart idag, massor av kompisar som var uppe och tränade.
Det tränades agility och lydnad på varenda isfri fläck på planerna.
Lillskiten tränade på framförgåendet.
Belöningen - idag köttbulle - satt spetsad i en buske i slutet på appellplanen och så promenerade de fram och tillbaka ett antal gånger. Han lär sig nog det också ska ni se.
         
                       som vanligt kan ni klicka på fotona om ni vill se dem i större format
  

Tua var också där och tränade lite medan hennes spår i skogen 'mognade'.
När det sen var dags för Tua att komma 'i mål' satt matte och Tuas husse, Weine,  där i närheten för att hjälpa till att räkna alla pinnar. Sju korta och en lång ska det vara om allt är perfekt. Och det var det! Blandade pinnar, både naturliga skogspinnar och tillsågade. Alla hade hon plockat med sig. Snabb är hon också. Lika snabb som jag - och hennes matte, Siv, lika trött som min när hon kommer i mål.

 
Tyvärr är matte fortfarande justerad efter fallet förra helgen, så något spårande kan inte jag räkna med på ett tag.
Om det inte sker på ett plant fält vill säga. Vilket i och för sig skulle vara kul - det var länge sedan jag spårade på fält.
Vi får se ... kanske på fredag.

Båse Totti och Lydia och Vilda med flock har bevisligen hittat tussilago. Vi ville försöka bräcka dem med att hitta årets första blåsippa och letade noga i solbacken på väg ner till sjön. Men vi hittade bara blad.
  

Men det dröjer nog inte så länge innan de står där i blom, blåsipporna.

I morse fick vi sällskap av vår kompis Tjockis.
Hon kom rusande efter oss i skogen och sa "Hejsan grabbar, är ni glada att se mig?"

 
Och det var vi ju. Mest Rolle förstås. 
De rusar runt som skållade råttor, Rolle och Tjockis, och jagar varandra fram och tillbaka
 

... medan jag tar det lite lugnare och ägnar mig åt att gräva efter rötter eller tugga på goda pinnar.

Och så en bild som visar hur bra Rolle är kamouflerad.
Matte ska vara glad att han är så lyhörd och lydig att han kommer när hon ropar,
för om han verkligen ville skulle han  lätt kunna smita iväg - helt osynlig.
 

I morgon är det exakt sju år sedan jag kom hit till huset.
Då såg det ut så här: 

Idag var det den sista tisdagen för säsongen!

Va?  Ska det inte vara flera tisdagar på ett tag nu kanske ni undrar?
Den frågan kan nog besvaras med både ett jodå och ett nej.

Jodå, det kommer 41 ytterligare tisdagar innan året är slut.
Men nej, inga fler Tältträningstisdagar!
De har tagit slut!  Helt slut!
Vilket i och för sig bara känns bra, för det är ju då som matte och Rolle åkt iväg på egen hand och jag fått stanna hemma. Visserligen har jag alltid tyckt att det är pest att träna där i tältet, men jag vill ju vara med!  Inte bli lämnad hemma. Fast husse och jag hade det bra i solen och det är i alla fall bra mycket bättre än att vänta i bilen. Så egentligen går det ingen nöd på mig, men det skadar ju aldrig att tigga sympatier.

Idag fick Rolle gå sitt allra första appellspår på fält!
Sist han spårade var ju någon gång i oktober/november - och då ett kortare spår i skogen.
De nya reglerna säger ju att appellspåren skall vara "icke-förar-lagda", så snälla Sivan hade lagt ett appellspår ute på  ett av fälten vid tältet som fick ligga till sig medan de tränade inne i tältet.
Idag blåste det ganska så friskt och matte var lite fundersam över hur han skulle klara det.

Det hade hon inte behövt vara. Han hade klarat uppgiften med beröm godkänt om inte matte sabbat det hela.
Matte fick skäll av Siv och Weine efteråt, för det var helt och hållet och uteslutande hennes fel att det inte blev full pott på pinnarna. Hon trodde att blåsten gjorde att han gick alldeles för långt åt höger och försökte "hjälpa" honom rätt.
Jeeeeezzzus, när ska hon lära sig?  Dessutom visste hon ju inte hur spåret gick eftersom hon inte ens var med när det lades!!
Rolle spårade lugnt, säkert och helt rätt - men missade en pinne p.g.a mattes s.k hjälp.
Nu vill det till att de tränar lite mer på fält - för snart är det dags att anmäla sig till någon appelltävling.

Tyvärr krockar hemmaklubbens appelltävling med Rolles MH, men förhoppningsvis kommer de med på någon närliggande klubbs tävling i stället. Men då vill det till att hon börjar kolla upp tävlingar. Jag tror (vet) att hon har någon motvilja för att tävla och därför får hon inte a.u.v *

Träningsgänget avslutade säsongen med lunch på Lida Friluftscenter. Same procedure as last year.
Undrar om det blir någon next year ... tältet ska visst säljas ryktas det.
                           Weine, Siv, Birgitta, Yngve, Ingalill, Kenneth, Christer och Christina. 

Efter lunchen tog matte och Rolle en skogspromenad på vanliga stället i Pålamalm.
Snön har nästan försvunnit helt och underliga saker har töat fram.
En spann!? Mitt i skogen?

Vad har det varit i den?
    
    Och vad gör den här?

Marken är full med pinnar, men växer de i huvudhöjd slipper man ju böja sig ner.
 
En liten snöplätt hittade han där han både kunde lägga sig ner och svalka magen och äta sig otörstig.

I morgon åker vi nog upp till klubben och tränar - alla tre. Matte, Rolle och jag. 
Då ska vi också försöka ta en ny bild till headern, för nu är det vår!



* arslet ur vagnen.
Ursäkta språket - det är hennes ord.

Tisdagar = tältträning

Lite tveksamt var det allt ifall det skulle bli av idag p.g.a mattes onda knä.
Men hon bet ihop, satte sig i bilen och for iväg. Med Rolle.
Alltid kan jag ju stå 'grupp' sa hon och Rolle kan få springa efter apporten ... 

Men det gick bättre än förväntat.

Flera av hundarna, så även Rolle, tränar momenten tävlingsmässigt med kommendering och domarkommentarer. Just idag blev det en mycket kort linförighet och absolut ingen språngmarsch för deras del, men övriga moment gick bra - för att inte säga utmärkt - och matte var mycket nöjd med Rolle.

Säger hon i alla fall.
För det finns inga bevis på någon träning i tältet what so ever. Mer än att Rolle är dammig och luktar konstigt när de kommer hem.
Däremot finns det fotobevis på att de fikar och snackar.
Idag hade de dukat upp ute och satt i lä i solen och hade det gott.  
 

Fälten runt träningstältet är nu snöfria, så efter fikat gjorde de i ordning en uppletande-ruta och alla som ville körde ett uppletande med sin hund. 

 
Här är det en av gruppens tre bruna kelpies som jobbar, svårt att säga vilken men matte tror att det är Mini eller Pysen eftersom Tempuz visst inte hade något tjänstetecken med sig idag.

Kolla här vem som blir lite (understatement) tokglad när matte hämtar honom för hans tur.
  
Han må vara både duktig på att visa upp sig i utställningsringen, göra bra ifrån sig på lydnadsplan och vara spänstig som en guttaperkaboll, den där Rolle, men några snygga överlämningar gör han inte.
Inte ännu i alla fall.
Nä, han kommer in med fyndet och släpper det framför matte ungefär som om han sa: "Här har du kärring. Jag har hämtat hit den, plocka upp den kan du göra själv". 

 
Det måste han bli bättre på.
Vill det sig väl, med väder, vind, humör, hälsa och knän i morgon, så hoppas jag få tillfälle att visa honom hur det egentligen ska gå till. 
  
Tack Siv för uppletandefotona.

Från och med igår har Rolle ytterligare ett nytt smeknamn.
Kärt barn har många heter det ju och nu, förutom Rolle-Rosk, Stolle-Rolle, Stolle-Pär, Toker,Troll m.fl kan han också kallas Dumbo. En förklaring på det får ni när ni läst domaromdömet från utställningen igår.

SLRK's Stockholmsavdelning arrangerade nu för första gången en utställning (inofficiell) kallad 'Vår Lagotto' - en motsvarighet till västkustens 'Bäst i Väst'. I år ägde den rum på Nykvarns Ridhus och Rolle och Lydia tog sina chaufförer och trunkbärare med sig för att öka på sina utställningserfarenheter. Sanningen är att även mattorna behöver ringträning, så det här var helt klart en win-win situation för alla parter. 

Totalt fyra stiliga pojkar ställde upp i unghundsklassen.
De sprang runt tillsammans innan de fick komma fram till domaren, Mia Sandgren, för individuell genomgång.
Hon klämde och mätte både fram och bak och på mitten innan hon skickade ut dem på en liten springtur för att titta på rörelserna från en annan vinkel.

            
Och så avslutas det med att man får stå uppställd framför sekretariatet medan domaren delger sin kritik som sekreteraren skriver ner så pennan glöder.
 
Rolle hamnade på tredje plats - och fick följande kritik:

Hane med trevlig helhet. Huvud med bra proportioner. Välplacerade något stora öron. Fin överlinje i stående. Välformad bröstkorg. Bra länd. Välburen svans. Rör sig parallellt. Bra päls för sin ålder.

Någon muntlig förklaring till den inbördes placeringen, en så'n som Lydia & Co. fick, fick inte Rolles grupp.

    
Stora öron???? Därav Dumbo! 
Till nästa utställning har matte lovat att vara lite mera noggrann med hur hon friserar huvudet och öronen, för inte är de speciellt stora hans öron.

När alla hanar var klara var det tikarnas tur. I Lydias klass var det också fyra medtävlande.
Samma procedur där.

Och när det var klart stod Lydia vid konen med nummer 4.
Hur hennes kritik löd och hur de upplevde dagen kan ni läsa om på deras blogg. 

På tredje plats känner vi igen lilla Catti som bara är någon vecka äldre än Rolle och Lydia.
Cattis 'storasyster' Brissie är tryffelkurskollega med mig, Ressu.
 

Med i Nykvarn fanns även Risungspojkarna Leo och Dante så arrangörerna hade inordnat oss i en uppfödargrupp som fick följande omdöme av domaren:
En grupp av två kombinationer. Bra pälsar. Trevliga helheter. Något ojämna individer i storlekarna. Trevliga med bra temperament. Önskar uppfödaren Lycka Till!

Efter så många timmar i ovan miljö var det skönt för Rolle och Lydia att få släppa anspänningen och rasa ut på det i stort sett snöfria fältet bakom ridklubben. Som alltid är det full rulle när syskonen möts. Sen var det två ganska trötta hundar som samsades i burarna bak i Tottis och Lydias bil för hemfärd.
   

Ute på fältet välte en liten tuva stora matte. Ett mjukt fall.  Men eftersom mattes knän sedan länge är redo för nya delar kan minsta lilla incident få tråkiga följder. Nu haltar matte rejält och har jätteont i sitt ena knä vilket i sin tur har gjort att vårt dagliga strövtåg i skogen idag ersattes med en mycket långsam promenad på mera lättgången mark.

Alla bilder utom två (gissa vilka) är tagna med Britt-Maries nya fina kamera.

 
Här droppar det från Rolles päls,
för precis som jag menade redan igår, slutade dagen med kardning, dusch och pälsgenomgång för Rolles del.  

Men innan dess hade vi några härliga timmar tillsammans med Totti och Lydia på SSBK.
Strålande sol och mycket behaglig temperatur. Där droppade det också och porlade och doftade underbart.
Vi körde lite lydnadsträning för oss alla på den lilla plätt som inte var is och avslutade med lite rolig budföring på stora planen.

Men sen ...
sen sattes vi in i bilarna medan mattorna satte sig i solen och fikade!!!??
 

Vi avslutade SSBK-besöket med en promenad i skogarna där omkring.
Ganska mycket barmark och på sina ställen förväntade man sig nästan att blåsipporna skulle stå i blom.
Men Britt-Marie, som har koll, menade att det lär vi nog få vänta på till i början på april.

           
Ungdomarna rasade runt i vanlig ordning medan vi oldboys sökte lugn och ro lite vid sidan om.