ressuochrolle

Inlägg publicerade under kategorin Allmänt

Av Ressu - 6 februari 2013 16:00


Blöt snö i massor vräker ner idag - igen. Det blir stora bollar runt fötterna och ganska klumpigt att röra sig mot slutet av promenaderna - men inte omöjligt. Och gott är det att äta sig otörstig ...    


Mattes knä har varit hyfsat bra de tre senaste dagarna nu. Peppar-peppar.
Vågar vi hoppas på lite bättre promenader nu tro? Med lite lattjo-lajban och bus.
Och kanske lite träning ... det har vi inte gjort sedan slutet på november. Skandal! På det här viset blir det inga förstapris.


En slinga här i vår närskog som vi (läs hon) i alla fall klarat av är den som vi kallar hopp-och-kryp-stigen. Inte så lång, men när det är barmark är den mjuk och fin att gå på, med ett par hinder i att  forcera antingen genom att krypa under eller att hoppa över. Nu när snön ligger så djup är det i stort sett fritt fram - bara att springa - inga hinder just någonstans. I alla fall inte för Rolle och mig. Matte har däremot fått lite nedfallna träd att krypa under eller hoppa - nåja, försiktigt kliva - över. Snön denna vinter har gått hårt åt träden i skogen och det ligger nedfallna träd lite var stans.
På hopp-och-kryp-stigen finns en stubbe som när det är barmark mäter ca 1 meter i höjd och 20 cm i diameter. Nu, med det tjocka snölagret är den nog bara 60-70 cm. En av mina puss-stubbar sedan många år tillbaka. Jag har använt den i ungefär sex år. Rolle förstod till att börja med inte riktigt vitsen att hela tiden hoppa upp på stubbar och stenar i skogen, men snappade till slut vitsen med det och sedan ett drygt år tillbaka är han nästan lika snabb och säker som jag att hoppa upp på olika stubbar.
Idag hann matte filma Rolle med mobilen. Sen tog batteriet slut. Typiskt - den där bruna linslusen bara är liiiiite för mycket ibland.


  


  
 
  
Jag hoppas hon filmar på nytt när det är barmark ... för den som trots allt är säkrast på upphoppet och gör det snyggast av oss båda, det är yours truly. Garanterat.

ANNONS
Av Ressu - 21 januari 2013 23:16

Nu kan ni alla få veta vad det var för jobb Rolle var iväg på då i november.
Den här bilden finns nu på IKEAS hemsida så snart syns - eller snarare anas - han även på annonspelare i eller utanför det stora möbelvaruhuset. I alla fall pratades det också om pelarreklam när han var där för fotograferingen. Vi får väl åka dit och kolla ... det finns ju annat än lakan att titta på.    
  
Tottis matte tyckte att det var ett riktigt drömjobb, och det kan man väl hålla med om.



ANNONS
Av Ressu - 17 januari 2013 23:30


Nä, det är inte jag som är gnistrande vit och fluffig - i vart fall inte gnistrande - utan det är den nya snön.
Lätta flingor föll igår och lade ett fluffigt täcke över nejden. Jättevackert. Speciellt idag när solen orkade visa sig lite mitt på dagen.
Matte kände efter och tyckte nog att knät skulle hålla för en stillsam promenad, så hon preparerade sig med stöd för knäna, godis i vänsterfickan och våra bollar i den högra och tog med oss ut. Vi höll oss på gångvägarna. Ända tills vi kom till vår fotbollsplan. Då släppte vi loss!
Bollar kastades. Och försvann ner i den djupa snön.       
Rolle är rätt värdelös på att leta ...
Vi lät honom hållas ett bra tag, men när vi märkte att letandet blev väl ostrukturerat och att han flyttade sig långt från nedslagsplatsen hjälpte vi honom, både matte och jag, så att han hittade sin boll.
Jag däremot, letar ALLTID fram min boll. Jag ger mig inte.
 


Vi hade lite kapptävling också, brorsan och jag.
Jag lät honom vinna för det mesta. Han är ju bara barnet - 2½ år. Själv blir jag åtta år nu om någon timme.
Den 18:e januari - i morgon alltså. Åtta år! Värt att fira tycker jag - hoppas de övriga här i kojan inte glömmer det. En ny boll, lite leverpastej, kanske en pannkakstårta ... undrar vad de ska hitta på.



Kul hade vi i säkert en halvtimme. Det blev bra motion för oss och matte njöt av det vackra vädret och sina glada hundar.

 
Skönt att matte är på benen igen och i alla fall kan ta mitt-på-dagen-promenaden med oss och lattja lite.  Hon kastar boll och vi hämtar. Hon får stå still och vi springer.
Husse är toppen han också. Han tar alla andra promenader för tillfället, men han vill alltid att vi ska dra honom i kopplet ... Förstår inte varför.
 
 

Av Ressu - 9 januari 2013 13:53

God fortsättning på det här nya året vill vi önska er alla.
Vi hoppas att det blir ett bra år med många sköna vardagar, massor av härliga upplevelser och framgång på såväl lydnadsplan som i utställningsringen.


Många gör en sammanfattning av året som gått. Inte vi - men ni ska få en kort resumé över den senaste tiden. 
Inte heller gör vi upp någon plan för det nya året. Vi tar det lite som vi känner för allteftersom det dyker upp. Men nog ska vi, läs Rolle, försöka få till ytterligare två cert i utställningssammanhang och nog ska han klara av appellen i spår och kanske också en start i lägre klass. Ett par förstapris i lydnadsklass 3 skulle inte heller sitta fel. Och till Gotland ska vi! Om vi så ska simma hela vägen. Helst ett par gånger!


Julen passerade ganska lugnt förutom just då de spelade det roliga julklappsspelet. Då var det en strid på stort allvar må ni tro. Vinnare blev nog den yngsta deltagaren, Alma, som var en fena på att slå sexor med tärningarna och räddes inte att sno paket från vare sig farmor, morfar, gammelfarmor, faster eller föräldrar.
   


Nyåret firades också i lugn och ro ute på Yxlan tillsammans med Britt och Vibbe.
Vi - och då menar jag tvåbeningarna - frossade i god mat och efterrätter varenda dag. Så mycket att matte nu har avgett ett nyårslöfte om viss lättnad ...
Här bildas fin glöd inför nyårsaftonens grillning av oxfilé ..  

Något direkt vinterväder var det inte där ute på Yxlan. Grått och blött men inte tillräckligt varmt för simtur, så vi höll oss. vid strandkanten, både Rolle och jag.
 
 

Och så har det fortsatt - grått och blött i stort sett varje dag. Snömassorna har krympt en hel del.
Men inte tillräckligt, fortfarande är det i stort sett ogåbart i skogen. Skaren håller inte för matte. Vilket vi tycker är jättetrist, det blir så dålig variation på promenaderna. Samma upptrampade slinga mest varenda dag och sen promenader i koppel på gångvägar ... Gissa om vi längtar till barmark!


Inte har det blivit något tränat heller, varken för Rolle eller mig. Inte det minsta lilla, inte ens inomhus hemma ... Måtte det inte vara ett tecken på hur det nya året ska fortsätta. Ingen risk att vi är utarbetade, men skönt att vila lite i soffan tillsammans med husse är det alltid.


Avslutar med ytterligare ett par bilder från utställningen i december. De här är tagna av Agneta Låås.
Den här bilden här nedan visar vinnaren i hanhundsklassen, Lagotessa Semifreddo med Ingela Melkersson - men i bakgrunden ser ni att vårt monster Pia har fokus på något helt annat ... nämligen allas vår Rolle. 
 


Puss på dig matte - det här gjorde vi bra!
        

Av Ressu - 16 december 2012 19:11


Igår, lördag den 15 december, debuterade Rolle i utställningsringen - inomhus alltså - utomhus har han ju redan ställts ut ett par gånger. Och även denna gång gjorde han det med den äran måste jag medge.


De senaste dygnen nu inför Stockholms Hundmässa har vi som delar koja med matte, fått lyssna till hennes ruelser ang. det här med utställningen: "Varför har jag anmält oss? Vad tänkte jag egentligen på? Hur kan jag bara tro att jag ska kunna visa en hund, må vara hur bra och snygg som helst, när jag vet hur nervös och stissig jag blir bara av att gå på mässan - utan hund. Så mycket folk, så många hundar, så trångt, så konstig miljö, så hög ljudnivå. Nä, jag åker inte dit ... osv."  Hon har inte kunnat sova eller tänka på något annat. Riktigt illa har det varit - jag lovar.


Men när dagen väl infann sig, packade hon in bur, stol och alla behövliga papper, koppel och köttbullar i bilen och åkte till mässan i god tid. Snällaste fina monstret - min 'moster' Pia - mötte upp utanför hallarna och kom med som moraliskt stöd. Och allt efterhand tillslöt andra vänner runt ringen till slut fanns där en rejäl supporterskara.


Lång väntan, men till slut blev det dags för en första runda i ringen tillsammans med övriga sex hundar i Öppen klass. Stiliga killar allihop, en del med riktigt låååååånga titlar till och med.
 
Rolle sprang och visade upp sig från sin bästa sida.
Domaren, Rita Reyniers från Belgien, klämde, kände, bände, lyfte, tittade på tänder och i lyfte på öron allt medan Rolle viftade på svansen.
      
Det resulterade i ett rött kort/Excellent och en runda till i ringen tillsammans med övriga kvalificerade hanar.
Där slutade Rolle som tvåa med CK, efter klassvinnaren Mattisbackens Claudius - alias Chippen.
De båda, Chippen och Rolle skulle sen in i ringen igen tillsammans med alla andra kvalificerade hanar från de övriga klasserna.
             
När domaren då placerade Rolle (2:a) framför Chippen (1:a) kom ringsekreteraren fram till domaren och påpekade att hon nog gjort en förväxling.
 
Men domaren stod på sig och menade att det var så hon ville ha det. Men för säkerhets skull skulle de få springa ett varv igen, bara Chippen och Rolle.
 
Det förändrade inte saken: Domaren menade att han rör sig så mycket bättre och skulle vara före och placerade Rolle som nummer tre efter 1:an SE UCH Lagotessa Semifreddo/Ingela Melkersson och 2:an SE UCH Quintinos Bagarino/Ann-Mari Falk.
 
När sedan ringsekreteraren kom fram med något blågult i handen till matte blev hon så överraskad och glad - hon har liksom noll koll min kära husmor. Jag tycker det verkar som om Chippen blev rejält besviken ... han hänger med huvud och svans som om han vore en krullig Ior. Men matte har kollat med hans matte Margareta och allt är OK - inga sura miner där. "Det är domaren som dömer." 
   
Rolle visade också sin glädje
 
Och som för att riktigt bevisa att certet är hans, bara hans, satte han sina tänder i intyget som ett sigill.
  


Det var en lång dag på mässan och när Rolles insats var över var det skönt att pausa i den egna buren.
 


Domarens omdöme lyder som följer: Correct bite. Good forechest and depht of chest. A bit straight upper arm. Excellent hind quarters. Nice head and expression. Good feet and coat. Moves very well.


Att matte har noll koll visade sig också sen idag, då hon fick veta att har man fått Cert ska man gå till sekretariatet och få inteckningar ... vilket hon inte gjorde. Ingen katastrof, men lite synd.
 
Tack alla som fanns runt ringside för att stötta matte och min snygge lillebror!
Och TACK Britt-Marie för alla fina foton.

Av Ressu - 3 december 2012 11:07


Och det med besked!


Snö har vi fått i massor och kallt är det - i morse var det -13.
Men det är bra mycket bättre så här än när det var 0-gradigt och snöblandat regn.
Det, alltså snöblandat regn, är nog det allra värsta vädret som finns. Det här är både kul och vackert.
Och risken för fästingbett är minimal   


Vi har fått så mycket snö att hussen var tvungen att borsta bort lite från paradisbuskens grenar för att de inte skulle knäckas.
  
I skogen är det ingen som borstar bort snön från träd och grenar.
Matte försöker skaka loss så mycket hon kan på de som hindrar oss på våra stigar, med varierande resultat.
Och ibland är det så vackert att man helt enkelt inte vill 'förstöra' genom att skaka bort det vita.
Så här kan det se ut. Vår stig går precis där rakt fram.
  
Men vi kämpar på - alla tre.
Ibland kryper matte igenom tillsammans med oss, ibland går hon en omväg, ibland lyckas hon skaka loss så pass mycket att trädet reser sig tillräckligt för att möjliggöra en någorlunda upprätt passage.
 
Jag kan intyga att den vänstar bildens kryphål var för besvärlig för henne - där gick hon runt, men på den högra bilden kröp hon igenom på alla fyra - och fick en hel del snö ner i nacken. Hihi.
Och på bilden här nedan gick det bra för henne att passera upprätt lite vid sidan om.

Rolle är lika glad i snö som jag, dyker, gräver, plöjer och hoppar som en galning.
  


I lördags var det julbord för alla medlemmar på klubben.
Det hette att ALLA medlemmar var inbjudna. Vaddå alla?
Tror ni att vi, Rolle eller jag, fick följa med? Nä då - hon åkte själv! Och ändå är det vi som är orsaken att hon över huvud taget är medlem. Inte ens en doggy-bag hade hon med sig hem. Inte en endaste liten prinskorv, skinkbit, sylta eller köttbulle. Jag hade gärna smakat Kettys hemrullade köttbullar ... matte sade att de var lika goda som husses. Tveksamt, men som sagt ... obevisat. 
Här förser sig Fia, Siv och Christina av godsakerna.  Fler bilder från kvällen finns att se på HBK's logg på facebook.
 
 
Visst är det lite synd om mig? Lite
   

Av Ressu - 28 november 2012 12:05

  


Det finns dagar då vi lämnar vår djungel och gör likaledes - iförda trenchcoat.
Igår - en sällsynt grå, blöt och blåsig dag - gjorde Rolle det.
Han var på hemligt uppdrag på söder och under en paus i arbetet tog han en runda runt Mariatorget.
       
Nöden har ingen lag - finns det ingen skog får man nyttja parkvegetationen.
Ni ska veta att han letade efter ett bättre, mer avskilt och privat, ställe. Men som sagt; nöden har ingen lag. 
 


Från klockan 8 till 12.30 jobbade han inomhus dock. Gjorde mycket bra ifrån sig och fick mycket beröm av alla inblandade. Vad resultatet blir i slutändan vet vi inte ännu, men tids nog får vi se. Fast vad jag förstår var det en viss rörlig bakdel som var huvudsaken. Vi får se.
Ett litet tillskott till hushållskassan blev det i alla fall. Inte mer än rätt - han är rätt dyr i drift. Nästa helg ska han t.ex gå på kurs och därpå följande helg ska han visa upp sig på mässan. Och det är inte gratis.


Idag är det lika tråkigt väder, än så länge bara mörkt och blött, men de hotar med snöblandat regn innan kvällen.
Vi skippade spårträningen idag. Tanken var att vi skulle sammanstråla med Tua och Co, men tvåbeningarna bestämde, över våra huvuden, att vi tar det en annan gång. Att skogen är plaskvåt är ju egentligen inget som hindrar oss. Fast det är klart .. att sitta i bilen i 1½-2 timmar och vänta i det här vädret är ju inte så kul.
Vår vanliga härliga morgonpromenad fick vi i alla fall - med uppletande av föremål och vittringsapporteringsövning.
 



Av Ressu - 12 november 2012 10:50

Fjärde gången gillt!

Jag har glömt - eller snarare förträngt - hur många gånger jag fick lov att tävla innan jag fick ihop tillräckligt med poäng för ett första pris i lydnadsklass 2. Matte säger att det var nio ... men det är historia nu, så det lämnar vi därhän.
Lillskiten här i kojan gjorde det nu i söndags. På sin fjärde tävling. Nära har det varit flera gånger men nu fick han till det och fick poäng på alla momenten. Och kom totalt fyra av tretton startande.


Inga bildbevis finns från dagen, men domarprotokollet lyder så här:
Moment             Poäng    Anteckning
Platsliggande:      10                                                

Fritt följ:                8,5      Nosar ngt, Steg i vä. halt       
Läggande:            8,5      DK, ngt långsamt                 
Inkallande:            6         Flera DK                            
Rutan                    7         DK, delvis utanför               
Apportering           7,5      Tveks. grip., ngt tugg, långsam in    
Fritt hopp              7         Slår i, snett sättande DK       
Fjärrdirigering       9         Rör sig ngt framåt
Helhet                   9         Ngt bristande samarbete
Totalt 163 poäng och ett första pris. Inte på pallen, men klart godkänt.


Mattes kommentarer lyder så här:
Jag är mycket nöjd med dagen, trots att jag vet att han kan så mycket bättre.
I det småruggiga vädret med regn och blåst låg han plats i tre minuter - skakande av köld, min lille tappre fryslort.
Ann, som var tävlingsledare, hade planerat det bästa utifrån förutsättningarna och styrde Fria följet och Läggandet dit det var minst blött. Inkallandet -  där var rutan så pass nära att han vinklade av mot den. Jag var tvungen att lägga in ett par DK:n. I vanliga fall är det raka vägen i full rolle. :-) Nästa moment var sen just 'Rutan'  och då fick jag inte stopp på honom i tid - stannade med två tassar precis utanför. Den senaste tiden har han gjort det  momentet 10-mässigt 9 gånger av 10. På träning alltså. Apportering - eftersom det är en främmande apport som flera tidigare hundar haft i sin mun, måste det ju kollas - fullt förståeligt. Hoppet - rent slarvfel han hoppar 60-65 cm utan islag på träning. Fjärren - 9 poäng. Riktigt bra tycker jag - bara minimalt framåt. Nya sättet att träna - med belöning (boll) bakom - har gjort underverk! Helheten - Jag är faktiskt nöjd med hur han håller ihop och har kontakt under hela tävlingen.
Jag är så glad att vi fixade det och nu kan gå vidare till att träna in 3:ans moment. Det blir genast lite svårare - en riktig utmaning. Sen får vi se när vi är klara för att tävla i den klassen.
// Sus

                                                  

  - - - - - - -

Nu hoppas jag, Ressu, att lydnadsträningen får stå lite åt sidan ett tag och att vi kan utnyttja dagarna till lite roligare aktiviteter. Jag har uppsnappat lite hintar om spår och tryffelsök ... och det gäller ju att ta tag i det nu per omgående - innan kölden kommer och gör det omöjligt att peta ner tryffeln i marken.

Det låter kanske som om vi inte gjort annat än tränat. Men det stämmer inte - varje dag har vi tagit våra långa, härliga promenader i skog och mark. Här kommer några bilder från våra trevliga promenader.


Kallas lagottos för träsktroll?
Sover Dolly Parton på rygg?  Går solen upp i öster?
Det är nog bara att instämma - vi gillar vatten. That's a fact.
 

Men inte bara vatten - i djupa skogen finns det massor av roliga grejer, naturliga hinder, blommande korvträd m.m tjocka stammar att forcera (ni skulle se matte), preparerade rotvältor att vittja på godis, frostnupen mossa att rulla sig i och härliga pölar att bada i eller dricka sig otörstig ur.
   

Balansgång är något av min paradgren. Rolle tar efter men är inte alls lika säker som jag.
    

När Alma (4 år) var här nu sist så ville hon visa att hon kan skriva alla våra namn.
Kolla speciellt in hennes kluriga 'S' i mitt namn - den tjejen kan hon.


I övrigt är det just nu en period av mycket väldoft här i grannskapet. Inomhus ligger jag mest vid altandörren och trånar. Ute är jag intensivt nosig och måste hållas i koppel säger matte.Tre tjejer som jag kan namnet på löper och ytterligare två som jag ännu inte blivit vederbörligen presenterad för. Dessutom löper både Tua och Madde - men de bor lite längre bort. Men gott doftar de också - ända hit. Rolle märker också för första gången av det här fenomenet och är lite rastlös inomhus - men bästa utkiksplatsen är min. Bara min. I alla fall om jag ligger där först. Men han brukar lägga sig i gula fåtöljen, luta huvudet på armstödet (därav den gula haklappen/tabletten som skydd) och kika ut. Bra utsikt har han också då.
  



Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se